Bilharzia och datajournal

När jag låg i badet svävade mina tankar iväg och fastnade på två saker... eftersom de båda är jobbrelaterade tar jag dom i samma inlägg.
När jag gnuggade bort sminket från ögonen kom jag att tänka på en historia en undersköterska berättade för mig för länge sedan. Detta var när jag jobbar på Sofiagården och undersköterskan hade tidigare jobbat på urologen. Hon berättade en historia om en kille som fått en infektion i ögat när han varit utomlands. Senare insjuknade han i blåscancer och det visade sig att parasiten han fått i ögat var Bilharzia. Bilharzia är en vanlig anledning till blåscancer i tropikerna.

Smittan överförs genom vatten, när infekterade människor urinerar eller defekerar i vattnet. De ägg som finns i urinen och i avföringen kläcks i vattnet och söker sig sedan till och in i färskvattensniglar, där de formerar sig många gånger. Efter en latensperiod lämnar de snigeln och angriper människor genom att tag sig in genom huden. Sen bosätter den sig i tarmen eller urinblåsan och orsakar en massa skada.

Jag tänkte faktiska på parasiten häromdagen också. Detta när vi på jobbet diskuterade tjänsteresor och jag drog mig till minnes vad Malcolm sa till mig när vi startade upp vårt cystektomiregister. "Om det här blir stort, Hanna, kommer vi åka till Egypten och träffa våra sammarbetspartners där om nåt år." Hmm, det har gått mer än "nåt år". Det har gått säker fem år och än så länge har jag inte varit i Egypten.

Ja, imorrn är det alltså dax. Bort med papper och in med tangentborden. Nja, inte riktigt. Det kommer ju dröja ganska länge innan vi blir av med pappersjournalerna eftersom man bestämt sig för att vare sig skanna eller sammanställa dem i nuläget. Vi kommer alltså få jobba med både papper och data ett tag framöver. Men allt nytt ska in i datorn. Allt administrativt kring patienten ska skötas via datorn och det är väl här jag är mest oroligt för att det ska strula till sig.

Bara en sån grej att när en patient kommer måste vi i datorn bredvid patientens namn registrera vilket rum patienten sitter på. Förut har vi bara satt journalen utanför dörren. Här gäller det alltså att vara nog med att det blir korrekt. Det gäller också att doktorn kollar där och inte springer och tjötar och frågar oss. Dessutom måste ju numret tas bort så fort patienten går hem för annars tror ju alla andra att rummet är upptaget. Ja, såna här saker låter kanske simpla och hade det bara varit just denna sak hade det nog inte varit så svårt, men det är miljoner såna här små rutiner vi måste ändra på.

Det kommer med säkerhet bli stökigt till en början. Speciellt eftersom kliniken beslutat att inte dra ner något på patientantalet under inledningsfarsen vilket jag tror man bittert kommer ångra. Det skulle nog behövas i alla fall första veckan för att undvika sammanbrott... hos oss, men framför allt hos de gamla överläkarna som redan kämpar med alla datasystem som dykt upp och tagit över senaste tiden.

Själv är jag egentligen ganska uppspelt över att äntligen få börja. Jag har längtat länge efter detta och i slutändan kan det inte bli annat än bra. Nästan... men bara nästan, så att jag ser fram emot att det är måndag i morrn.