Ska man behöva vara rädd att gå ut?

I tisdags överfölls en kvinna vid Fredsgatan/Alnängsgatan i stan. Ett våldtäktsförsök. Kvinnan lyckades tack och lov komma undan. Om detta har nånting med de andra 4 våldtäkterna och 8 våldtäktsförsöken senaste året att göra vet man inte, men likt förbannat otäckt är det.

Igår flög en helikopter över stan och tog flygfoton över områdena där våldtäkterna skett. Det hela känns väldigt otäckt. Så otäckt att jag faktiskt inte vågar mig ut och springa nu på morgonen... alla vet ju att det bara är en tidsfråga innan han/de slår till igen.

Inte nog med våldtäkterna, men under väldigt kort tid har 4 kvinnor blivit överfallna vid jobbet... alltså runt sjukhuset där massor av folk rör sig. I våras överfölls en kvinna mitt på ljusa dagen nere vid ån och mannen lyckades få ner hennes byxor innan folk kom till hennes undsättning. En annan överfölls vid 22-tiden då kvällsskiftet går av, men även hon hade tur. Senaste överfallet skedde i veckan, vid 21-tiden, vid en av busshållsplatserna utanför sjukhuset. Och så har vi den på Fredsgatan/alnängsgatan, som också ligger precis vid sjukhuset. Tack och lov jobbar jag inga kvällsskift, men det är ju bra otäckt ändå.

Vad jag undrar är varför de inte får fast någon. I det fallen vid sjukhuset finns ju massor med vittnen. Visst, det kommer alltid finnas fula gubbar och man ska alltid vara vaksam, men just nu känns det som en tickande bomb. Han/de finns därute nånstans och bara väntar på sitt nästa offer. Jag brukar inte vara rädd... kanske till och med lite för orädd. Jag har alltid gått i mörka parker på kvällen fast man inte ska, men nu inser även jag att man inte kan vara för försiktig.

Jag funderar över hösten/vintern. Jag vill ju ut och springa på tidig morgon. Jag vill ut och gå långpromenader på kvällarna. Hur kommer denna vintern bli. Kommer man få sitta isolerad i sin lägenhet? Är det verkligen så man ska behöva leva?