Mona ♥ Thomas

Ok, jag vet att det är yesterdays news, men nu ska jag säga mitt om Thomas Bodströms avhopp från regeringen. Detta ska jag göra med solen i ögonen så denna gång reserverar jag mig extra mycket för stavfel.

Så här har jag förstått historien. Thomas Bodströms yngsta son går i skolan i USA. Thomas vill vara i USA med familjen. Regeringen vill inte det och nekar honom föräldraledighet på halvtid. Thomas säger upp sig.

Mina åsikter lyder såhär: Thomas Bodström ses nu som den ultimata familjefadern. Han offrar sin karriär för familjen... ååå, så fint... eller? Thomas Bodström är en av få som kan göra såhär. De flesta har inte möjligheten att bara säga tack och adjö när de nekas ledighet, utan måste snällt bita ihop och krypa tillbaka till jobbet. Thomas kunde såklart dessa regler innan han försökte få ledigt och visste vad som kunde komma att vänta. Allt i en liten lömsk plan att försöka utnyttja sin roll som betydelsefull riksdagsman testade han om det skulle funka. Men tji fick han. Han var inte så eftertraktad och behövs i riksdagen som han trodde. Tja, vafan, tänkte Bodström, räknade sin sedelbunt i kavajens innerficka och log: "Jag säger väl upp mig då. Det är ju inte direkt som om jag behöver dom heller."

Som avgångsvederlag erbjuds Bodström 44 000 kronor i månaden, trots att han själv sagt upp sig. Thomas försöker dock spela upp sin popularitet lite och tackar nej. Och tacka fan för det. han har ju tjänat ihop 4,5 miljoner under sin tid i riksdagen.

Och han lär ju inte direkt gå arbetslös heller. Mona kan inte släppa taget om Bodström, utan tänker erbjuda honom annat jobb inom partiet. Dessutom har han ju gjort klart tidigare att han inte tänker lägga sina andra jobb som advokat och författare på hyllan heller, så han klarar sig nog.