Back to "normal"

Är min winning streak över? Efter att ha sovit gott i flera nätter, har jag i natt återigen vaknat x hundra och magen är helt ur balans nu på morgonen. Jag förstod väl att det var för bra för att vara sant. Men jag är i alla fall tacksam för de dagar jag fått av normalt liv.

Jag har spenderat morgonen med att försöka liva upp mitt humör. Detta har jag gjort genom att läsa nöjesnyheterna. Jag känner mig dock inte direkt uppmuntrad och jag hittade inget direkt spännande alls, men här kommer ett axplock.



Finns det nån som är helt nöjd med vad den gjorde när den var 17 år? Jag gjorde massor med knepiga saker jag aldrig skulle göra idag, men vafasen, jag var ju just 17 år och jag visste inte bättre. För 28 år sedan la Christer Sandelin sig på en leopardpläd i leopardtrikå och åmade sig framför en kamera för tidningen Okej. Nu släpps en bok i tidningens ära och bilden är ju given. Men Christer är förbannad och tycker det är förnedrande. Vad är det för fjant. Ingen ser väl på detta som något annat än en rolig grej... en mycket rolig grej till och med. Jag tycker Christer borde vara stolt över bilden som roar så många och glädjas åt att han en gång var en rolig prick med tokiga idéer.


Matt Gone, mannen med blåa rutor tatuerade över hela kroppen, har nu gått på ögonvitorna. Matt Gone har själv räknat ut att 98,25 procent av hans kropp är täckt av tatueringar. Bland annat har han tatuerat insidan av munnen, tungan och näsborrarna.


Van Damm måste väl vara runt 100 år nuförtin och tydligen har det gått rykten om att hans hjärta inte riktigt orkar med och han drabbats av en hjärtinfarkt. Detta förnekar han bestämt och säger att han är i bättre form än nånsin. Må så vara att man inte behövt gå in i nån ven för att rädda hans hjärta, men hans ansikte verkar ha fått träffa kanylen i alla fall.

Den allra viktigaste nyheten inom nöjesvärlden är den om den senaste i familjen Law and Order. Det är Los Angeles som får äran. Frågan är nu bara när det kommr börja visas i Sverige. Snart hoppas jag!

Totalt misslyckande i uppmuntring alltså. Jag är i alla fall glad att det är fredag i mon och jag får träffa min älskade Bäjb... och idag ska jag i alla fall få dansa igen. Jag har bokat in mig både på Aerobics dans och Step 1 (ifall den första inte är tillräckligt jobbig). Ny ledare på den första, nån Sofia som jag inte har en aning om vem det är. Hoppas bara inte hennes tolkning av dans enbart är en massa snurrar.

Off to wörk i de hemska minusgraderna nu!