Min föllsedag so far

Facebook är väl för underbart. Plopp och så har man typ 50 pers som gratulerar en på födelsedagen... folk man inte trodde kom ihåg en ens.

På jobbet lyckades jag dölja det ganska bra. Den enda som kom ihåg det var Emma som seglade in på små rosa moln och gav mig en grattiskram innan hon satte fart vidare för att hålla i vår datautbildning. Hela dagen lyckades jag dölja det, trots att vi kom farligt nära några gånger... ända tills fikat på eftermiddagen på utbildningen då Emma nämnde högt och tydligt att vi skulle haft tårta till fikat. Då kom alla grattis på en gång, men eftersom vi var tvungna att köra vidare var det ganska lindrigt.... och det var ändå bara mina närmsta kollegor i alla fall.

Nog om mig och min dag (vi får inte glömma att jag delar den med kanelbullen heller). Datajournalutbildning har vi haft alltså. Min första reaktion att vi ska gå över till datajournal är ju att det kommer bli helt underbart. Tänk att ALDRIG behöva leta journaler! Vad jag än behöver veta finns i alla datorer på hela sjukhuset... allt som behövs är en att jag loggar in och har ett personnummer.

Nu är det ju dock inte bara att gå över och jag tror vi kommer lida ganska hårt i början. Det är ju inte bara att börja skriva, utan alla rutiner måste göras om. Emma och de andra i datajournalgruppen har gjort ett hästjobb, men det dyker hela tiden upp nya saker vi måste lösa... och det mesta måste vara klart till vecka 44 när vi drar igång.

Det svåraste kommer bli att få läkarna med på banan... då menar jag inte de nya fräsha läkarna utan de gamla uvarna som var med på den tiden man skrev det mesta för hand i journalen (typ). De skriker ju redan rakt ut att så mycket görs i datorn och nu ska ALLT in där. Men, jag tror de lär sig med i längden... de har ju inget val.