Häng Gud

Lågstadiet på Fylsta skola i Kumla. Mitt klassrum låg på översta våningen av tre. Skolan var rektangulär med klassrum i hörnen av en stor öppen yta och mitt klassrum låg i hörnet som vette i sydöst. Min lärarinna hette Inger och var en elegant dam med kortklippt hår som älskade fruktstund och spelade piano. Dock var det inte med Inger vi hade religion, utan med en annan lärare i klassrummet bredvid. Jag tror hon hette Britt (eller Barbro, men vi kallar henne Britt). Britt såg ungefär likadan ut som Inger, men hennes hår var mörkare. Britt var som skapt för att läsa sagor. Hon hade den där speciella, Astrid Lindgren-rösten. Alla ÄLSKADE religionlektionen. Britt läste för oss ur gamla testamentet, en version som jag antar var omgjort för barn. Alla satt som ljust och lyssnade. Inga sagor var så spännande som de Britt läste för oss... om patriarkerna. Bröderna Jakob och Easu, där den ena hade luden hand, de Josef och alla hans bröder som kastade honom i en brunn minns jag allra bäst. På den tiden kunde jag alla patriarkerna och deras livshistoria utantill. Att de var nåt annat än sagor fattade jag nog aldrig dock.

Ja, religion i skolan... det är frågan? Eller ja, den egentliga frågan just nu i fokus är väl vilken vikt just kristendomen ska ha i religionsundervisningen. Medan högern tycker att kristendomen ska vara i fokus, tycker andra sidan att alla religioner ska ha lika mycket plats. Så här tycker jag:

Vad gäller innehållet i religionsundervisningen som den ser ut idag, att religion är ett eget ämne, tycker jag absolut att kristendomen ska ha en särställning. Det är kristendomen som format det samhälle vi har idag, trots att det tack och lov inte märks så mycket i vår vardag. Men särställningen kanske inte ska vara enorm. Vad religion handlar om idag är inte vad det varit... Den främsta anledningen till att ha kännedom om religioner är inte att lära hur man ska leva, utan varför andra lever som de gör. För vi, i vårt "kristna land" är väl de som lever minst efter religion i hela världen. Det är viktigt att lära om vår egen OCH andras religion, framför allt för att förstå allt skit och alla motsättningar som pågår runt om i världen där tiden stått still och religionen fortfarande är i fokus för levnadssätt.

Men... religion som eget ämne är inget jag anser nödvändigt, snarare tvärtom helt onödigt. I Sverige lever vi inte efter religion idag (återigen tack och lov) och det finns egentligen ingen anledning till varför inte religionen kan vävas in i historie- och samhällskunskapsämnena. Det är ju trots allt där det egentligen hör hemma. Religion har ju idag i princip två funktioner i Sverige. Vår historia har en hel del religion invävt och är mycket en förklaring till varför saker blivit som de blivit och varifrån grundtanken till våra väldigt modifierade värdegrunder ligger. Och dels är det bakgrunden till alla de hemskheter vi läser om i tidningen och ser på nyheterna.

Som Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, skriver på Newsmill:

För att förstå ett fenomen som antisemitismen måste man förstå varför kristna firar påsk och man måste känna till vad kristna auktoriteter som den heliga Birgitta och Martin Luther haft att säga om judarna. För att förstå fördomar mot utvecklingsstörda är det nödvändigt att känna till samme Luthers syn på dem som varelser utan själ (inga riktiga människor). För att förstå en förtryckande sexualmoral med fördömanden av homosexualitet måste man känna till vad bibeln har att säga om män som ligger med män. För att förstå varför aborter kriminaliserats, varför preventivmedel förbjudits och varför kvinnor tvingats, och fortfarande på många håll tvingas, att avstå rätten till sin sexualitet måste man känna till den kristna sexualmoralen. För att förstå hur grymma och underliga strafftraditioner överlevt långt fram i modern tid måste man förstå vad som sägs om brott och straff i bibeln. För att förstå hur den västerländska civilisationen lagt världen under sig genom erövringskrig och folkutrotning måste man känna till vad bibeln har att säga just om krig och folkmord.

Men det finns ingenting i religionsämnet vi behöver veta för att kunna överleva i våran vardag. Vi behöver inte bete oss på nåt speciellt sätt för att Gud säger det. Vi behöver inte utföra några ritualer eller föra oss på ett visst sätt för att det står i bibeln. Jag bryr mig inte om ifall jag svär, bara för att en kristen står bredvid mig och jag kan tala öppen om vad jag vill trots att jag vet att det strider mot vad personen bredvid mig anser är korrekt. Jag kan acceptera att folk tycker annorlunda och tror på gubben i himlen, men jag, som svensk och därmed religionsbefriad behöver inte anpassa mig efter nåt som har med religion att göra. Jag behöver inte vara kristen, muslim eller jude. Jag behöver inte kunna, jag behöver inte bry mig.

Att ha religion som ett valbart ämne på gymnasiet är väl en utmärkt idé. Ta upp det allmänt i grundskolan och låt sedan eleverna själva välja om det är intressant eller svammel.

Det skriker vänsterpartist om mig i mitt resonemang det är jag medveten om. Jag är dock och har alltid varit en stark religionsmotståndare. Jag kan bara inte begripa hur man kan påstå att någonting gott har kommit ur religion, förutom då de fantastiska sagor man läste i lågstadiet.

Gud e fascist
Gud e rasist
För gud gillar inte fattiga
O gud gillar inte svartingar
O inte fan gillar han dej
Han har glömt dig för länge sen

Häng gud...

Gud e egoist
Gud javisst
Med präster o påvar har han lurat miljoner
Med bibeln har han skapat traditioner
Har han några känslor för nån
O förresten är det en han eller hon

Häng gud...

Jag har inte mycket för Joakim "Pimme" Thåström egentligen, men på 70- och 80-talet var han kung.