Hemma dårå

Det kändes konstigt att gå ur bilen och inte bli blöt. Det eviga regnet har övergett mig, tack och lov. Nånstans vid Brändåsen (dvs vis Hallsberg) började dropparna sina ut och vid Kumla var det över. En biltur i spöregn och senare också mörker har helt tagit musten ur mig och jag känner i axlarna att det inte var en helt avslappnad resa. Jaja, det var i alla fall inte halt.

Jag har åkt från min Bäjb igen. Totalt olycklig tänker ni, men icke! Denna gången känns det inte alls så hopplöst. Min Bäjb har gjort mig otroligt glad idag. Nu menar jag inte att han inte alltid gör det, men så där lite extra. Nyfis? Det får ni va ett tag,

Jag har preliminärinstallerat min Tassimo på köksbordet. Jag har kanske inte världens största kök med världens mesta ytor, men den kan gott stå där ett tag. Ser riktigt fint ut. Och kolla så mycket goda drycker jag kan brygga mig... hela gröna stora skålen full.


Trots att jag är glad denna söndag, är det inte roligt att komma hem när hemmet inte ser helt hundra ut. Det är störkigt. Det gillar jag inte, men jag orkar ju inte göra ett smack åt det just nu. Det är bara att gilla läget. Dock ska jag gå och ta bort den ruttna gurkan ur kylen nu och göra mig lite kvällsmat. En varm kopp te är nog vad min krampande mage behöver innan jag knoppar in och säger tack och adjö till den här helgen. Och ja, just ja... imon får vi dansa med Ida H!