Milda makter

Ok, jag kanske inte är så himla bra på att lyssna på min kropp. Efter massor med dagar med hård träning och dubbelpass har kroppen skrikit högt efter vila ända sedan jag kom hem från skillorna igår. Ändå lyckades jag falla för frestelsen när Emma ville jag skulle följa med henne på Steppen idag. Det skulle jag nog inte gjort för det var så nära att jag inte tog mig hem. Passet gick i.o.f.s ganska bra... i alla fall konditionsdelen. Styrkan kunde jag skippat för mjölksyran kom efter typ första armhävningen. Passet var skitkul förretsen. Det är ju så synd att de tagit bort så mycket step (bara ett pass måndag och ett torsdag på nya schemat och dessutom på kassa tider). Det var nån Helena som hade det som jag faktiskt aldrig varit på tidigare. Riktig genomkörare och sveeten bara dröp.

Jag skulle handlat efteråt, men när jag gick in på Lucullus blev jag så yr att jag var tvungen att fortsätta gå för att inte förlora all kraft jag hade kvar.

Humöret är inte nåt vidare heller. PMS kanske, men jäklar va jag blitt förbannad lätt idag. Vansinnig för minsta lilla. Tur jag har förmågan att dölja det för omgivningen. Hoppas det går över för i morgon ska vi ju ha de där mötet om kontaktsjuksköterskor. Jag är ju redan ganska sur att ingen lyssnat på mig tidigare. Men förhoppningsvis har jag bättre humör i morrn och i morgon förbjuder jag härmed mig själv att träna ett dyft.

Nu måste jag kasta i mig mat. fisksoppa och kokt ägg står på menyn. Massa nyttiga proteiner. Mums!