Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Linköpings sjukhus måste vara det fulaste sjukhuset som finns. I alla fall delar av det... Den del jag befinner mig i.
Det tog nästan exakt 2 timmar hit och då är det inklusive kisspaus. Trots att jag pinka innan jag lämnade hemmet var jag nära att spricka i Kumla när jag lämna mamma. Och trots att jag gick på mammas jobb var det fax i Brändåsen igen dvs typ Hallsberg. I Motala var det dax igen. Att köra bil på morgonen efter två koppar kaffe är ingen hit för min del.
Jaja, det var inga problem alls att hitta och inte var det direkt halt heller. Jag körde den gamla hederliga riksväg 50 istället för rekommenderade 51 och jag tror faktiskt det gick snabbare och var bättre väg.
Nu sitter jag på 14:e våningen. Helt ensam och väntar. Helene som jobbar här mötte jag vid hissen och hon låste upp och släppte in mig och drog sen vidare mot universitetet på nåt ärende.
Jag är trött och skulle helst vända hem igen, men det dröjer ju åtskilliga timmar innan jag får göra det tyvärr.
No comments:
Post a Comment