Idag har magen stått rakt ut som om jag vore höggravid och jag har inte ens kunnat knäppa knappen på jobbrallan. Tilläggas ska väl att de är enorma och att jag alltid har en storlek större för att det är skönare. De går alltså att knäppa mer än väl i vanliga fall. Men i övrigt har jag varit på bra humör och mått bra. lite trött visst, men jag har ju heller inte sovit (och nu vet vi varför med det också).
När jag kom hem fick jag plötsligt en dunkande huvudvärk och jag kände mig tröttare än nånsin. Druckit för dåligt kanske, tänkte jag. Men sen helt plötsligt började jag må så fruktansvärt illa. Jag kunde inte göra annat än att sitta i soffan och hålla huvudet så still som möjligt. Och då... mens. Helvetes skitmens!
Jag mår fortfarande fruktansvärt illa och huvudet dunkar som om nån stod med en klubba och slog mot det i ett konstant tempo. Och som om inte det vore nog börjar nu även magen dra ihop sig av hunger... som om jag skulle kunna äta nånting nu!
I hela mitt liv (sen jag fick mens då) har jag fått höra att det blir bättre med åldern. Mamma, läkare, barnmorskor och andra vuxna. Varför har ni ljugit för mig? Det blir ju bara värre och värre. Och nya symtom. Förr var det ändå bara värken, men nu svullnad, huvudvärk, illamående, sömninghet, energilöshet... lidande i två veckor av fyra varje jävla månad. Tack och lov brukar humöret hålla sig i schack, men det är väl bara en tidsfråga innan jag grinar och skäller dessa två veckor med.
Tack och lov att jag i alla fall har min söta Bäjb som skickat mig denna bilden när jag kom hem från jobbet. Har ni sett nåt så sött? Can't wait til we get our Elmo.
Som ju i.o.f.s inte kommer se ut som han på bilden utan såhär typ:

No comments:
Post a Comment