Gamla människor är för härliga ibland. Ta mormor till exempel. Jag hade på mig ett par leggings i strumbyxevariant med spets längst ner och mormor undrar om jag har kalsonger på mig. Jag och mamma förklarade fenomenet leggings för henne och hon säger: Jaha, jag trodde det var kalsonger. Hur underbart är inte det?
Alla som känner mig vet att jag alltid älskat ost. När jag var liten var det hushållsost för hela slanten. Men det var då. Nu tycker jag den är ganska så smaklös. Ändå får jag titt som tätt en sån här baddare av mormor. Hon tycks ha en förkärlek till att ge bort mat... och då menar jag alltså inte lagad, utan köpt... som ost, kaffe, bröd o.s.v... sånt som man faktiskt helst köper själv så man får det man vill ha. Men gulligt är det ju.
Så... hushållsosten minns hon, men sen har vi de här med tomaterna. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Samma sak varje gång. "Ska du inte ha dig en tomat?". Jag försöker inte svara men varje gång är det nån av mig och mamma som råkar nämna att jag aldrig i hela mitt liv tyckt om tomater och mormor blir lika förvånad varje gång. "Det som är så gott". "Franz äter inte heller tomater". Och sen pratar vi om tomater en sväng.
Ja, de är ju för härliga.
No comments:
Post a Comment