En kotte i huvet och ont i armen

Det var vad min löprunda gav mig. Hoppandes som en jäkla gasell tog jag mig två varv runt Porstsjön innan jag gav upp och körde intervaller på friidrottsbanan i stället. Kottarna fullkomligt haglade ner och en träffade mig rakt i knoppen. Tänk att nåt så litet kan göra så ont.

Det finns två saker som är nästan grundläggande för att det inte ska bli olidligt jobbigt att springa. Det ena är att man värmer upp axlar och nacke först så man kan springa utan att få ont. När det blåser som idag är det omöjligt att hålla avslappningen eftersom man ju måste se till att ta sig framåt och jag tror att detta är orsaken till den smärta jag nu känner på underarmens yttre del. Nån slags nervkläm skulle jag tro. och det känns som axlarna sitter uppe vid öronen. Den andra är andningen. Otakt i andningen kan göra vem som helst trött på några sekunder. När vinden kommer emot en i full galopp, vill man gärna böja ner huvudet för att ta ett andetag. Det går inte. Luften kommer inte ner i lungorna och orken försvinner. Nä, hållningen ska vara stolt! Axlar avslappnat bak, bröst ut och huvudet upp. Inte görligt i storm.

Men det gick ganska bra ändå, ska tilläggas.