Benhinnor - ett nödvändigt ont

Jag har ont... riktigt ont skulle jag till och med vilja påstå. Så lång tid som det tog för mig att komma hem nu på eftermiddagen har det nog aldrig tagit. det händer ju då och då, när man sprungit att det gör lite ont i benhinnorna, men vanligen går det ju snabbt över... inte denna gång. Jag kände av det redan i går, men inte så farligt, så jag ignorerade det och gick ut och gick på kvällen ändå. Det skulle jag kanske inte gjort.

Idag har jag lidit hela dagen. Inte har det blivit ett dugg bättre heller alltefter som dagen gått. Snarare sämre. Har jag suttit eller stått still en liten liten stund är det rent plågsamt att börja röra sig igen.

Benhinneinflammation orsakas vanligen av överansträngning p.g.a. för intensiv träning, för snabb ökning av träningsdosen, hög hålfot (högt fotvalv), pronation av foten, ändrad skotyp, byte av underlag eller träning på hårt underlag. Benhinneinflammation uppstår företrädesvis under och efter löpning, hoppträning eller långpromenader och kan ta lång tid att läka.

Jag har gjort mig skyldig till mycket av det ovanstående i helgen. Jag har sprungit och gått extremt mycket och jag har sprungit på hårt underlag. Jag har dessutom ganska hög hålfot och jag överpronerar nåt djävulskt. Men det är ju såklart skorna som är boven den stora boven. De belastar på ett helt nytt sätt och jag har ju faktiskt använt dom typ dygnet runt nu sen jag fick dom. Kanske skulle ha haft en liten invänjningsperiod, men de är ju så sköna att jag aldrig vill ta av dom.

Behandlingen då... jo, aktiv vila, läser jag överallt. Och det verkar innebära cykel och simning. Simning är alldeles för omständligt... ta sig till en simhall, byta om,... nä, det blir det inget med. Cykla... tja, men jag gillar ju att gå! Mina fötter är ju mina trognaste vänner. Jag blir sjuk om jag inte får gå. Men just nu kan jag ju knappt.

Måste man verkligen ha benhinnorna? Undrar om min filékniv kan göra susen?