Förvirrade lilla jag är ändå ganska bra

Alla ni som känner mig och som läser min blogg vet att jag hatar att hålla föredrag. Sen jag vart involverad i blåscancer och cystektomiforskning har Dr Carringer försökt övertala mig att föreläsa om ämnet på diverse konferenser och dylikt. Han har ännu inte lyckats och jag tror aldrig han kommer få mig att stå inför hundratals med folk och prata. Däremot har jag faktiskt genom åren lärt mig att tycka om att prata inför mindre grupper. Jag trodde aldrig det skulle vara möjligt, men det är det tydligen.

Inte allt för sällan har jag haft undervisning för distriktssköterskor och andra som efterfrågar kunskap inom det jag kan och det gör jag mer än gärna. Det är kul att få känna att man faktiskt kan det man håller på med. Det mesta gör man på rutin och man tänker inte på att man faktiskt är duktig på nåt alldeles speciellt. Att man faktiskt har en kunskap som inte andra har.

Vid två tillfällen nu har min uroterapeutkollegor Gunnel och Barbro anordnat utbildning för ny personal. Första gången, förra året, var det jag och två av de erfarnaste syrrorna från avdelningen som körde tillsammans och tanken var samma upplägg detta år. Dock, visade det sig i sista stund att ingen av dom kunde så jag fick huxflux kasta om mitt upplägg (eftersom jag inte riktigt kan deras bit och därför inte kunde köra deras åt dom). Jag letade rätt på några gamla ppt-kopior... korrigerade lite och hann stressa upp mig lite eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle lägga upp det. Jag borde dock för länge sedan lärt mig att det inte tjänar nåt till att stressa upp mig för väl på plats flöt det på ändå. Jag tänkte jag snabbt skulle gå igenom vad jag gör... en kvart ungefär, men det slutade i mer än så och en timmas prat om blåscancer, cystektomier och mitt jobb med dessa patienter. Kan hända något ostrukturerat (kollade inte ens på kopiorna jag dragit ut) och lite förvirrat för de som lyssnade, men de verkade i alla fall ganska nöjda.

Så min slutsats är helt enkelt att I FREAKIN' RULE!