Tröttheten tog ut sin rätt

När Christian kom hem sov jag sen länge. Jag försökte allt i min makt att hålla mig vaken, men det var lönlöst. Min söte man och Otto, som anlänt till stan, traskade istället över till Potty och lät mig sova vidare. Trist, men det behövde jag nog.

Vaknade 7.00 pigg och utvilad... just nu i alla fall. Det är moln på himlen denna midsommarmorgon, men det ser faktiskt ljust ut.

Hittills har tre människor förlorat livet i midsommartrafiken och det är bara efter helgens första trafikdag. Jag förstår inte. Hör inte folk alla varningar? Fattar de inte att de ska vara försiktiga? Skönt att jag kunde åka i går. Känns som det bli ännu värre idag under förmiddagen.

Jag ska ut och springa nu. Jag hoppas att min vecka av total utmattning, svullnad och energilöshet är över. Håll tummarna för mig är ni rara. Jag behöver en riktigt bra löprunda nu för att få upp humöret.