Monarkins fall

Nu när bröllopet är över kommer efterdyningarna av den mediehysteri som varit. Dessutom ifrågasätter man monarkins vara eller icke vara. Jan Guillou uttrycker sig milt (som vanligt) och kallar det:

"Det är för att smeka denna rojalistiska majoritet ömt där bak som de svenska medierna förvandlat sig till ett dårhus"

Åsa Linderborg menar att elitens firmafest är över och:

"Monarkin är en symbol för konservativa värderingar"

Katrine Kielos skriver i sin ledare:

"Demokrati är inte en uppsättning form

ella rättigheter att rabbla, eller ett ställe där du kan hänga din hatt. Demokrati är något att göra. Demokrati är en människosyn. Den politiska funktionen av kungahuset är en särskildhet som ligger i generna. Blodsmystik är hela poängen. På köpet kommer fjäsk, tassande, hovnigningar, konstiga hattar, hyckleri och hierarkier"

Vissa menar att monarkin är på väg att dö ut, medan andra tror på en ny boom efter bröllopet.

Min åsikt om monarkin och kungahuset har jag gjort klart för länge sen. Och jag tycker bröllopet på ett sätt säger det självt. Se bara på skillnaden mellan generationerna. Kung Carl Gustav och Drottning Silvia är så fisförnäma att man nästan spyr. Kungen bockar och nickar och drottningen ler och vinkar. De tar inte i varandra. De prata r efter manuskript. Kungens tafatta försök till att vara lite romantisk misslyckas kopiöst när han inte ens kan ge sin fru en puss när han lämnar över sin ros. En kyss på handen fick hon i alla fall. Ta sen vårt nygifta par. De kan inte hålla händerna ifrån varandra. De pussas hej vilt. De pratar och rör sig som människor... inte kungligheter.

De är ute och reser och skakar hand med storheter i andra nationer. De representerar oss. Han... kungen... och hans familj, som inte gör ett skit I det landet de representerar. De har fina kläder och en titel att komma med. Är det verkligen nåt att visa upp år 2010? Är det vad vi har att vara stolta över i Sverige? Har vi inte annat att vara stolta över? Listan på artister, skådisar, producenter som lyckats utomlands är så lång att jag inte ens tänker försöka mig på att rabbla. Vi är bra på elektronik och vi är bra på miljö, skola och vård (även om det inom landet tvistas enormt om de senare). Är det inte detta vi ska visa utåt? Skaka hand kan nån annan göra. Vi behöver helt enkelt inte kungligheterna längre.

Trots min skepticism är jag övertygad om att kronprinsessan Victoria kommer göra ett bra jobb som drottning. Hon kommer definitivt bli mer omtyckt av folket än sin far (något hon ju redan är). Hur alla de tre barnen till de fisförnäma kungaparet kunnat bli så mänskliga och normala är över mitt förstånd. Och trots att jag även varit skeptisk till Daniel (för vem springer inte för livet så fort man inser att man är kär i en kronpronsessa?) tror jag även han blir en bra prins. Han imponerar mig bara genom att stå på benen hela bröllopsdagen igenom och sedan dessutom med sånt lugn och sån tillgivenhet hålla de där talet. Kudos, Daniel! Vill kungen rädda monarkin borde han lämna över regentpinnen till sin dötra redan nu.