Självmord - vägen ut för egoisten

Nu har jag suttit en stund och retat upp mig över självmord. Man säger ofta att det är fegt... an easy way out. Fegt är kanske inte helt rätt ord, men otroligt egoistiskt är det i alla fall. Vem har nånsin sagt att ens liv är helt ens eget? För hur ofta är det egentligen det? Ok, om du suttit inlåst i en stuga i decennier och inte interagerat med någon annan människa under den tiden, men hur många har det så? De allra flesta har folk runt om sig som är mer eller mindre inblandade i ens liv och därmed bli direkt eller indirekt drabbade när en en människa tar livet av sig. Vill den som tar livet av sig straffa sina nära och inte bryr sig ett dugg om dom så fine... perfekt sätt för det perfekta straffet, men en människa som beslutar sig ta sitt liv för endast sin egen skull gör mig förbannad.

Jag vet inte om jag blivit yrkesskadad, men för mig är det obegripligt. Både hur man kan vilja såra sina anhöriga så och hur man kan vilja slösa bort ett liv så. De allra flesta har faktiskt förmågan att påverka hur deras liv utstakas själva. Jag ser dagligen människor som är på väg att möta döden. De som inte valt det själva och som skulle ge vad helst för att få leva lite till. Trots smärtor, illamående, trötthet kämpar de på. Trots att hoppet är ute och deras glöd endast kommer få dom att leva en liten stund till kämpar de på. Detta medan fullt friska människor skär sig i armen, hoppar från en bro, lägger snaran runt halsen. Verkar det logiskt?

Vad som ligger bakom kvinnan i Svartåns självmord har jag inte en aning om. Men snälla nån... VARFÖR I HELA FRIDEN göra det så att man blir hittat mitt på stan? Inte nog med att hon tatt sitt liv, hon gör det så det blir ett jäkla rabalder om det och så att anhöriga får lida ännu mer.

Jag vet att folk mår dåligt. Jag vet att alla inte är starka. Jag vet dock att jag inte är stark... jag vet också att jag aldrig skulle ta livet av mig. Ta tag i det! Gräv ner dig! Gör vafan som helst, men straffa inte dina nära för i din skit!