2 x 2 km dagligen, 5 dagar i veckan året om. Nästan i alla fall. Om man räknar bort semester och eventuell annan frånvaro blir det ca 450 gånger på samma sträcka och 900 km om året. Eftersom jag har gått samma sträcka i snart 6 år har jag gått samma sträcka 2400 gånger och 5400 km bara för att ta mig fram och tillbaka till jobbet. Skrämmande skit.
Normalt sätt tänker jag inte på sträckan alls eller har en tanke på att det är jobbigt att gå, men sen vissa dagar... nån gång i halvåret tar det emot så jag nästan blir spyfärdig att ens tänka på att gå de 2 kilometerna raksträcka från min dörr till B-husets omklädningsrum. Idag var en sån dag. Jag hade kunnat göra vad som helst för att slippa. Men det gjorde jag ju såklart inte. Det var skitjobbigt poch evighetslångt att gå dit och lika jobbigt att gå hem.
De dagar jag inte jobbar går jag ALDRIG denna sträcka. Ska jag till Friskis eller nåt tar jag en annan väg bara för att det inte ska kännas som jag går till jobbet. Vägen är ju egentligen fruktansvärt tråkig. Det är bara rakt fram och det är mycket biltrafik. Inte det minsta fridfullt, men jag tänker som sagt inte så mycket på det. Jag tycker faktiskt vanligen att det är väldigt skönt att gå, att få lite luft på morgonen innan man ska spendera hela dagen inomhus. Att åka buss finns inte ens i min värld. Hade jag haft bil hade jag inte tagit den till jobbet ändå.
Och sen får man ju faktiskt lite vardagsmotion också. Jag tar mig fram på ca 15 minuter, vilket ju ger mig en hastighet på 8 km/tim och det är ju faktiskt inte så illa pinkat.
Det kommer säkert inte kännas lika jobbigt i morgon. Då är det ju dessutom fredag och sista 2 vändorna den här veckan.
2 comments:
Ojojoj den kartan älskar stalkers. Örebro har ju haft flera vågor av överfallsvåldtäkter under flera år men det kanske är bättre nu?
Ja, niklas eliasson sitter ju bakom lås och bom och vägen jag går är så överfull av bilar så de blir svårt för dom att attackera mig där :D
Post a Comment