Informationen hos Krösatågen må vara förinspelad, men den finns där i alla fall. När jag åkte med Tåg i Bergslagen till Falun och tåget gick sönder var informationen förstaklassig. Hela tiden uppdaterade om att någon faktiskt försökte hjälpa oss kände det ändå ok att vi höll på att frysa ihjäl mitt ute i ingenstans.
SJ dock... de fixar inte riktigt de där med information. Antingen får man den inte alls eller så har den fattigt innehåll. Förutom under fredagens olycka i Stockholm. Då helt plötsligt bestämde sig SJ för att ge ut ingående information och dessutom felaktig.
Människor på perrongen får höra via högtalare att förseningarna som uppstod berodde på att en kvinna försökte hoppa på tåget i farten men att det slutade utan allvarliga skador. I själva verket har en kvinna halkat ner mellan tåg och perrong, slagit i huvudet, brutit bäckenbenet, krossat mjälten och kluvit levern. Inga allvarliga skador, my ass! Det är ett under att hon lever, men nu väntar flera månaders återhämtning.
Frågan är ju varför SJ kände det nödvändigt att informera så ingående just denna gång... och dessutom ljuga om allvarlighetsgraden. SJ har såklart inte kommenterat. Undrar hur det känns att vara SJ-personal. Att jobba på ett av Sveriges mest hatade företag. Jag hör ofta personalen på tågen prata med varandra och klaga över ledningen. De är inte glada över situationerna som uppstår eller hur de sköts, det är solklart, men å andra sidan gör de inte så mycket åt det själva heller. Att muttra och beklaga sig hjälper inte situationen eller lugnar de arga på tågen. Varför kan de inte ta saken lite i egna händer och till exempel informera just att de inte vet vad som händer. De skulle nog lugna mobben lite i alla fall.
4 comments:
Ja Jag vet hur det känns, när jag en gång skulle handla mjölk till mamma.
Jag var 5 år gammal bodde i Vancouver Canada.
En dag skulle jag gå och handla mjölk mamma, det var bara över gatan, inte så mycket trafik.
På vägen hem med mjölken i handen kom en Taxi i fullfart (Yello Cab)
Körde över mig, jag satt fast under bilen 90 meter, i skallen.
Taxi föraren ville inte stanna, han var ju full!
Jag nästan dog på kuppen (klinisk död nån minut)
Räddad åter till livet fick jag en lång konvalescent tid.
Olyckan hände för 42 år sen, och jag har fortfarande problem idag.
p.g.a att nån inte tar sitt jobb på allvar, och inte bryr sig om andra!
När ska de bortklemade svenskarna bli vuxna och ta eget ANSVAR? Årtionden av dalt har resulterat i ett mjäkigt folk som varken kan försvara sig eller ta eget ansvar. Alltid ska det skyllas på någon annan, och gråtas ut i Expressen /eller Aftonbladet av alla skittidningar. Som för övrigt ligger på samma låga nivå som numera insomnade ”En Ding Ding värld”. Hoppas Therese får en god bättring och att hon har lärt sig en läxa!
Hej! trevlig blogg!
Jag ville bara säga att flickan som det stod om i tidningen (expressen) hade försökt hoppa på i farten, jag var på tåget , nära dörren hon försökte kliva ombord. Det är jättesorgligt och synd att hon var så stressad, men mest tycker jag synd om hon som jobbade på tåget, det går inte att stoppa ett tåg som redan börjat rulla, inte snabbt iallafall.
Tack :D
Hon försökte säkert hoppa på i farten.. det betvivlar jag inte. Vad jag menade med felaktigt var de där med att hon inte vart allvarligt skadad. Fast nu är det ju inte det utan SJs informationskonster jag gnäller på. Den är kass!
Post a Comment