Rubriken är ju inte helt sanningsenlig för det är ju inte så att jag bara suttit på arslet hela helgen, men jag har knappt varit ute nånting. Det förvånar till och med mig själv. Det har varit bra och varmt (definitionsfråga, men ändå varmare än vanligt just nu) väder, men jag har valt att hålla mig inne. Förutom mina två (underbara) löprundor och en tripp till Ekershallen igår har jag inte varit ute sedan i fredags. Normalt hade detta fått mig att klättra på väggarna, men av nån anledning har det känts otroligt skönt. Jag var på väg ut idag. När jag skulle köpa sladdar och insåg att jag inte behövde tänkte jag ändå att jag skulle ta en repa på staden, men jag ångrade mig i sista stund för jag kände att jag helt enkelt inte hade nån lust. Istället har jag donat med min lägenhet och med mig själv. Och jag har återigen lyckats kolla på två hela filmer utan att studsa av rastlöshet i soffan. Kanske kan man lära gamla hundar att sitta?
Nu är håret och brynen färgade och jag tänker lägga ner alla dagens projekt... eller nja, först ska jag göra mig en omelett med kantarellstuvning till morgondagens matlåda, men sen så. Kanske ska jag kolla på sista filmen i torrentmappen också... 13 med Alexander Skarsgård. Eller ja... han verkar inte ha nån huvudroll eller nåt och jag har faktiskt ingen som helst aning om vad filmen handlar om men anyways.
Att helgen är slut snart är ju otroligt sorgligt. Jag kan inte fatta att oavsett vad man gör så känns de två och en halv lediga dagarna så mycket kortare än två och en halv arbetsdagar. Varför ska hjärnan spela en tidsspratt som detta?
No comments:
Post a Comment