BRIS

Jag ogillar halvfakta.... eller riktad fakta ska man väl kanske kalla det. Idag kan man i Expressen läsa om barnen och hjälporganisationen BRIS som blir kontaktade av 35 barn varje dag. Nästa siffra man läser är att 52 000 av dessa är stödjande samtal. Jag antar att den siffran är räknad under ett år och då återstår alltså 62 975 samtal. Vad är detta för typ av samtal?  Delar man istället siffran 52 000 på ett år får man istället 143 samtal per dag. Nog för att deträcker gott och väl, men sen är det ju också en fråga vad de stödjande samtalen handlar om. Man kan inte bara säga att det inte spelar nån roll eftersom barnen anser sig behöva stöd, för det är ganska stor skillnad på om barnet blir slaget eller bara inte fått sin veckopeng som ju faktiskt kan räcka väl för att känna sig orättvist behandlad.

Ökningen av stödjande samtal sedan 1996 fram till 2010

Oavsett vad det handlar om för samtal är det fruktansvärt och det för mig in på det faktum att man måste göra nåt åt det. Och vad gör man? Ja, det är ju faktiskt en fråga för våra politiker, vilket leder mig vidare...

... varför blir man politiker? Det finns ju så otroligt många områden som är viktiga. Varför vill man ha den makten i sina händer att vara den som ska fördela resurser mellan alla dessa områden, som på olika sätt kan vara lika viktiga? Nä, usch och fy.

Kudos ska ju såklart gå till alla de ca 600 människor som jobbar ideellt i föreningen.

Inte att förknippa med ovanstående...
Här är några tjejer i min stil. De spelar TV-spel och de driver sajten Fat, Ugly or Slutty. Sajten startades då de ansåg att glåporden över till exempel Xbox Live var många från motspelare och framför allt mot kvinnor. Varför jag säger att de är i min stil är för att de postar kommentarerna på sin sida, låter andra kommentera och göra narr tillbaka istället för att bara gnälla över hur jäkla utsatta de är.