Jag är en internetjunkie helt enkelt

"Hej, jag heter Hanna och jag är internetmissbrukare". Världen svarar kör: "Hej Hanna". För på mitt möte sitter hela världen. Gamla som unga. Par som ensamstående. Föräldrar som barn. Alla är beroende av det som en gång sas bara vara en fluga.

Oändligt många är de diskussioner om barn och ungas användande av datorer och den tid spenderad vid sociala medier, msn och med sina mobiltelefoner. Hälsosamt eller inte? Men vuxna då? Är inte de inte lika illa däran i sånt fall? Är deras beroende större och starkare? och gör mer skada. Forskning visar att barn tar illa vid sig av föräldrarnas Facebook- och medieberoende. De upplever sina föräldrar frånvarande och upptagna. Och hur är det egentligen med moralen när man begränsar sitt barns tid framför datorn, men själv sätter sig där så fort minsta tillfälle ges?

Svenskar ägnar i genomsnitt 106 minuter åt nätet en vanlig dag. Stor del av den tiden ägnas åt sociala medier. Den amerikanska forskaren Sherry Turkle vid MIT liknar vuxnas användande av digitala medier vid alkoholism. Jag är inte förvånad. Jag har varit beroende sen jag skaffade min första dator. Jag får panik om nätet kraschar och måste till varje pris få igång det på en gång även om jag inte ska använda det just då. Jag kryper på väggarna om det är nere längre tid. Jag blir förlamad för vad gör man utan internet. hur tar man reda på saker, hur vet man vad som händer runt om i världen? Internet är ovärderligt.


Eftersom jag inte har några barn är det ingen som blir lidande. Ingen annan än mig själv när jag har saker att uträtta och istället fastnar framför datorn. Facebook i all ära, men min största drog är denna blogg. Här skriver jag dag in och dag ut utan att egentligen bry mig om i fall nån läser. Är inte det lite sjukligt så säg, för vem talar jag med? Mig själv? Mina vänner och min familj? En okänd svenskättling i Chicago? Eller med väsendet och drogen internet? Slösurfandet är mitt sätt att koppla av. Har jag inget att göra sätter jag mig vid datorn och surfar runt på alla sidor jag kan komma på. Internet är den första att hälsa mig godmorgon när jag kommer med kaffet i handen och den sista som säger godnatt innan jag går till sängen.

Rehab för internetjunkies... finns det inte redan är det nog hög tid att nån startar ett.