Scandlabs är ett företag dit patienter som inte mår bra, men som inte fått någon diagnos av vården och där "vanliga" läkare gett upp, kan vända sig för vidare analyser. Scandlabs genomför tester på bland annat hormoner för att diagnostisera obalanser. "Fokus på orsak istället för dämpande av symptom" är Scandlabs ledord.
Den 20e december förra året gick fem läkare i Stockholm ihop och skrev en artikel i DN debatt. Författarna menar att hjälpsökande luras betala för otillförlitliga tester. "Verksamheten med hormonanalyser är etiskt och vetenskapligt förkastlig. Oskicket måste stoppas".
Ur artikeln: Enligt Scandlabs själva beställer i dagsläget 75–150 personer hemanalyser för salivitest av binjurebarkhormon varje vecka. Ett test kostar ca 1700 kronor. För att analysera manligt könshormon måste du slänga fram närmare 9000 kronor. Inga av testerna som utförs på Scandlabs innefattas av högkostnadsskyddet och testerna är inte tillförlitliga. Scandlabs hänvisar till läkare som inte är specialister och en av dem har fått sin läkarlegitimation indragen.
I inlägget på Newsmill, publicerat 1 februari i år, är det ytterligare fem läkare som yttrar sig... denna gång som svar på artikeln i DN. De menar att debattörerna i DN angriper patientens rättighet att få en ny bedömning när den vanliga vården inte kunnat hjälpa. Dessutom menar de att det laboratorie Scandlabs använder sig av, Genova Diagnostics, är ett laboratorie med stort förtroende.
Deras analyser, som skiljer sig från den gängse vårdens, ger oftast en bredare bild av faktorer som kan ligga bakom patienternas symtom och i många fall mångårigt lidande som den konventionella vården inte fått bukt med. Vi vill sålunda understryka att Scandlabs tester, som är väl underbyggda, är komplement i vårt sökande efter uppslagsändar, som förhoppningsvis leder till en behandling där patienten återfår fullgod hälsa, återgår till ett normalt liv och är befriad från biverkande mediciner.
Normalt sätt när jag yttrar mig om vården gör jag det utifrån ett vårdarperspektiv. Jag har tack och lov, inte haft så mycket kontakt med den från den andra sidan, men just i detta kan jag faktiskt lite känna igen mig. Jag har i säkert fem år snart haft problem med min mage och just de där med att ingen hittar något fel, när man vet att det finns där, är otroligt frustrerande och skapar uppgivenhet. Med åren har jag vant mig vid mitt problem. Min mage besvärar mig i princip varje dag, men det har blivit ett normaltillstånd som jag tänker att jag helt enkel får leva med. Det går, men jag har offrat mycket. Med rutiner för mat, sömn och träning funkar det, men det sociala livet har fått stryka på foten. Jag har helt enkelt inte tid att umgås med folk eftersom jag då måste rubba mitt schema och det kan ha förödande konsekvenser för flera dagar framöver... det är det inte värt, så jag anpassar mig.
Jag har blivit undersökt i den "vanliga" vården, vilket inte lett någonstans. Blodprov för glutenallergi och laktosintolerans och en rektoskopi och det var klart. Det är inget fel på mig eller min mage. Perfekt... jag är frisk! men ska det vara så här då? Scandlabs började med just tester för magtarmproblem och IBS, detta redan 1986. Enligt Scandlabs kan man göra ytterligare en lång lista tester för att få svar på vad som är fel.
Scandlabs program av magtarmtester omfattar:
CP – Omfattande parasitanalys (inkl bakterier och jästsvamp) CDSA 2.0 omfattande mag- tarmanalys Svamptester (jästsvamp/candida) Bakterietest ("goda och onda bakterier") Parasittest (om parasiter och amöbor) Mikrobiologisk analys Helicobacter Pyloritest (magsårsbakterien) Tarmimmunologisk test (om inflammation i tarmen) Test för bakteriell överväxt i tunntarmen Tarmpermeabilitet Test för glutenintolerans (celiaki) Ingen av dessa test har gjorts på mig, eller ens diskuterats. Så visst förstår jag de människor som vänder sig till Scandlabs. Tänk om något av dessa test skulle ge mig ett svar? Tänk om det skulle leda till att jag blev av med mina problem.
Och diskussionen bottnar väl egentligen inte i tillförlitligheten i testerna, även om de första fem läkarna vill få det till att testerna är otillförlitliga och humbug och de andra fem hävdar motsatsen. Frågan är väl om varför denna omfattande utredning kan ske inom landstingsvårdens väggar och varför patienten känner att de inte får den hjälp de behöver.
Jag vägrar som jag också skrev i förgående inlägg tro att det handlar om en ovilja hos vårdare. I alla fall inte till en början. Vi återkommer till resurserna. Ta en titt på prislisan på Scandlabs. Vem ska betala dom pengarna som ekonomin ser ut idag? Konstanta sparkrav redan nu känns inte som en bra utgångspunkt för att skapa utrymme för ytterligare kostnader. Det är rent ut sagt FÖRJÄVLIGT att pengarna ska spela in i detta, men det är ju faktiskt så att det gör det vare sig man vill eller inte.
Ok, så nu ska jag ta ställning då. Jag tror faktiskt, efter att ha ändrat den flera gånger bara under tiden jag skrivit, att jag är för företag som Scandlabs. Med bakgrund till att jag ser det som omöjligt att i dag införa alla dessa tester som rutin inom den vård vi har idag är det väl ett utmärkt sätt att ändå ge möjligheten för folk att reda ut sina problem. Visst det kostar, men det kan det kanske vara värt om man lider. Sen får man ju faktiskt bara hoppas att det nu är tillförlitliga tester som utförs. kanske skulle Sverige som är så himla bra på att skapa myndigheter för allt möjligt skapa en som kan granska dessa företag. Och jag tycker nog att lökarna som används och hänvisas till åtminstone ska ha en legitimation.
No comments:
Post a Comment