Hmm, mål med träningen... detta var ju svårare än jag trodde. Mål? Har jag egentligen nåt sånt? Snabbare! Starkare! Bättre! Bäst! Närå, eftersom jag inte har nån som helst tävlingsinriktning på min träning handlar det inte på nåt sätt att bli va bättre än nån annan. Jag tävlar inte ens mot mig själv.
Förr (för länge sen alltså) tränade jag i perioder utan att egentligen veta varför. Pojkvännen tränade, kompisen tränade o.s.v. När jag började träna på riktigt hade jag inget mål. Jag började gå långa promenader med det märkte jag att min mage blev bättre. Jag började gå snabbare och längre och blev förundrad över hur snabbt konditionen och farten förbättrades. Och hur mycket piggare jag blev. Detta var efter en period jag varit i en djup svacka efter ett förhållande som gått i stöpet och jag var ganska sleten efter det.
Jag släpade ner syrrands gamla 5kg-hantlar från vinden och körde lite övningar och sen började jag springa. Jag började må otroligt mycket bättre. Istället för att gå omkring som ett levande lik men kontanta magsmärtor som gjorde att jag inte kunde äta ett skit började kroppen sakta fungera igen. Sen dess har jag inte haft några uppehåll förutom när jag varit sjuk.
Och jag blev ofta sjuk i början. vintertid gick det kanske tre veckor max emellan förkylningarna och jag började fundera på om träningen kanske gjorde mer skada än nytta. Jag kunde inte på många år finna balansen mellan mat och träning och åt alldeles för lite och det jag åt var fel. Immunförsvaret sjönk till botten. Sen började jag förstå att för att träna som jag gör måste man äta ganska mycket och ganska näringsrikt. Bara yogurt funkade inte längre.
Nu har jag (nästan) hittat balansen och helt plötligt blir jag sällan sjuk. Magen håller sig ganska bra i schack även om jag minst en gång om dagen vill slita ut inälvorna och hoppa på dom. Jag har energi, jag har styrka och jag har kondition och jag är nog i mitt livs toppform hittills kroppsligt (även om jag fortfarande har de där envisa fettet som ligger som en jäkla sumokonstym runt alltihopa).
Må bra får väl bli det övergripande svaret då.
Favoritövningar har jag två. Armhävningar är givet den första och största favoriten. I alla möjliga varianter. På golvet, från bräda eller från boll. Med armarna tätt ihop eller brett isär. På tå, på knä. I love 'em all. Den andra favoriten är hantellyft åt sidan som är jäkligt jobbig, men som ger resultat och känns jäkligt bra att köra för axlarna.
Sen gillar jag ju magövningar av alla de slag. Situps på boll gör att man kan gå långt bakåt i ryggen och göra övningarna djupare. Liggande benlyft är rena magmördaren och vem älskar inte plankan? Jag gillar nog egentligen de flesta övningar som inte innefattar ben som jag tycker är extremt tråkigt.
No comments:
Post a Comment