Vem har daskat mig i baken?

Redan igår smög det sig på. Ömheten på baksidan av vänster lår. Det är som värst precis i övergången mellan rumpa och lår och det känns precis som nån slagit mig med ett sånt platt brännbollsträ. Sen går ömheten ner hela vägen till muskelfästet i knävecket. Här strax ovan vecket breder sig ett stort svart blåmärke. Jag har vad jag vet inte slagit mig i området, vilket gör det hela mycket mystiskt. Oavsett vad det är är det så ömt att jag knappt kan sätta mig ner.

Men... att springa gick alldeles utmärkt. Det trodde jag faktiskt inte att det skulle göra eftersom jag kände mig ganska mör i musklerna och knäna efter gårdagen, men trots detta gick det urbra och jag förbättrade gårdagens strecka med fem minuter... dvs 7 km på 35 minuter. Det vill säga ca 12 km/tim. Bådar gott detta.