Neggo

Sitter här och känner mig otroligt negativ. Jävla kyla rent ut sagt. Jag kan riktigt höra alla urpositiva människor: "Åååå, tänk vilket härligt fint väder". Och visst är det fint, men det är alldeles för kallt för att vara härligt. Blir det inte vår snart blir jag TOKIG! Jag har 100 saker jag VILL göra just NU. Jag vill ut och cykla, springa, vandra i mina älskade berg, gå på stan, sitta ute, men INGET kan amn göra i denna hiskeliga kyla. Jag orkar helt enkelt inte bylsa på mig 100 ton kläder bara för att ta mig ut.

Jag befinner mig nog i nån slags försenad höstdepression. Jag vill göra nåt kul! Jag vill köpa nya kläder, klä upp och piffa till mig och festa loss. Det känns som det ALDRIG kommer hända. Jag orkar inte köpa nya kläder för jag orkar inte prova dom och det är bara jobbigt att gå i affärer och svettas bara för att frysa ännu mer när man kommer ut. Vad är det för mening med att klä upp sig när kläderna ändå döljs under ytterkläderna? Vad är det för mening med att fixa håret när det ändå blir förstört av mössan? Dessutom snygga kläder för kalla att ha på sig om man skulle gå ut på partaj skulle det förstöras av att man fryser ihjäl. Nästa helg åker vi till Göteborg, vilket känns skitkul, men det känns helt omöjligt att ens fundera på vad jag ska ha med mig eftersom jag bara kan tänka mössa, halsduk, vantar och hur kallt det kommer vara.

Nä, jag känner mig just nu bara blek, ful och fet. Kollar jag mig själv i spegeln blir jag nästan rädd. Och snart blir jag förpassad från vardagsrummet av den där jäkla solen. Vad är det för mening med sol när den ändå inte värmer tillräckligt? den är bara jobbig för ögonen.

Snälla Kung Kåre släpp greppet nu... eller visa mig vägen till hispan.