När jag jobbade inom äldrevården hade vi samma problem med en av de boende. Hon hade glömt precis all svenska och vad dessutom dement. Hon blev mycket frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd och att vi inte förstod henne, men vad skulle vi göra? Vi lärde oss kommunicera med henne via kroppsspråk och det fungerade faktiskt riktigt bra till slut. Men visst hade allt varit mycket enklare om vi förstod varandra.
Och visst är det tragiskt att Veikko inte förstår sina vårdare, men hur mycket ska man egentligen kunna förvänta sig av ett land? Detta är en person och ett språk. Ska det öppnas boenden för alla språk då? Eller bara vissa? och vilka skulle då prioriteras? Kan bara föreställa mig vilket liv det skulle bli om det öppnades för vissa språk och vissa inte. Vi har ju knappt boenden för svensktalande för guds skull. Jag har inget förslag på hur man kan lösa ett sådant här problem, men för mig verkar det helt orimligt att kunna strukturera upp boendesituationen så det skulle kunna fungera.
2 comments:
Man är ju diskriminerad ! Kan han inte förstå vad personalen säger, såfår de väl ringa kommunens tolkförmedling varje dag, så han kan göra sig förstådd.I Sverige ska väl ingen behöva känna sig diskriminerad någonsin. Sen att det blir lite dyrt ok. Men pengar har aldrig varit något problem i Sverige om de skaanvändas mot diskriminering.
Jag håller med dig till viss del. Jag tycker ingen ska diskrimineras, men kolla på äldrevården idag! Man får vara glad om man överhuvudtaget får en plats på ett boende så att förvänta sig att kommunen skulle betala en tolk eller speciellt boende är att drömma... hur jävligt det än må vara.
Post a Comment