Två gröna pöjkar debatterar i Aftonbladet om att korta arbetsveckans timmar till 32 innan första decenniet på 2000 talet tar slut... d.v.s om typ ett halvår då?!
Om deras vision är realistisk ska jag inte uttala mig om för jag förstod inte hälften av vad som stod i artikeln... eller rättare sagt jag orkade inte läsa allt, men vore det inte för härligt så säg? De pratar om detta ur politisk och ekonomisk vinkel, men det finns ju faktiskt en annan också... som jag anser bra mycket viktigare.
Vi spenderar äckligt mycket tid på jobbet. Vi gör det för att kunna överleva vardagen och få livet att gå ihop, men det finns ju egentligen ingen tid över för livet. Tanken är ju att människan ska fortplanta sig och skaffa ungar, men kolla bara hur de flesta småbarnfamiljer lever. Vardagskvällarna räcker inte till och både mamma och pappa är för trötta. Helgerna går åt till tvätt, städ, skötsel av hus, handla, laga mat... osv. Tiden för att verkligen umgås med sin familj och inte att förglömma vänner blir otroligt knapp.
Sen är det en ganska stor del människor som vantrivs på jobbet... Att gå dit varje dag är en plåga. Ändå måste de spendera större delen av sin vakna tid och sitt liv på jobbet. Ett ställe som får dem att må dåligt även de timmar de inte är där pga ångesten att behöva gå dit igen. Sluta där går inte, byta jobb går inte... det är bara att fortsätta och må dåligt.
Är det så att man politiskt och ekonomiskt kan lösa det(vilket jag faktiskt betvivlar) så folk kan få mer tid till sina egna liv så fixa för fasen! Livet är för kort för att slösas bort.
No comments:
Post a Comment