På helgen blir det något mer eller något mindre beroende på vad jag gör. Är jag bara hemma och vädret är kass blir det betydligt mycket mer. Vad gör jag då framför datorn. Inte mycket annat än surfar. Det är mest tidningarna, de sociala nätverken (som fejjan då) och bloggen. Jag läser några andra bloggar också, men bara sporadiskt.
I ekvationen räknar jag inte med tiden jag spenderar med datorn på jobbet. Trots att jag har ett praktiskt jobb, spenderas mer och mer tid vid datorn då detta är vårt främsta arbetsverktyg. Provsvar, remisser, patientadministration, journaler... ja, jag vet inte vad som inte sköts via datorn längre. Och mer blir det hela tiden. Efter sommaren kommer vi få datajournal och då blir det ju ännu mer.
Jag skulle nog vilja sträcka mig så långt som att säga att min HellComp II är min käraste ägodel i hemmet. Han är brevid mig hela tiden. Vi trivs ihop och jag skulle ha svårt att klara mig utan honom. Och jag ser inget fel i det. Dock skulle jag utan problem kunna slita mig ifrån honom en vecka om det skulle vara så. Det finns ju datorer överallt så det absolut viktigaste skull kunna skötas ändå, men helt utan dator är svårt att klara sig... om bara för en dag. Detta vet jag efter de gånger jag haft trassel med nätet eller att datorn lagt av. Man blir helt handikappad.
Trots att jag är mer eller mindre beroende av min dator är det svårt att förstå hur det kan bli så illa som för den 16-åring som var tvungen att tvångsomhändertas eftersom han vägrade slita sig från datorn. Han skippade skolan i tre år och hotat med självmord om han var tvungen att slita sig från datorn. Enligt artikeln ska föräldrarna ha försökt olika metoder för att få sin son att bryta sitt beroende, men inte lyckats.
Jag har lite svårt att se problemet faktiskt. Killen är 16 år... alltså ett barn. Ta detta minus de tre år han skippat skolan... det blir 13 år... och det pågick säkert en bra tid innan dess. Hans beroende kan inte vara annat än föräldrarnas fel. Ta ifrån ungen datorn! Begränsa hans tid där. Att det kunnat gå så långt kan inte bero på annat än föräldrarnas ointresse i sitt barn. Sorry... det låter hårt, men det kan inte ha gått till på annat sätt.
Killen vill bli programmerare och det är ju alldeles toppen. Han lär ju ha de bästa förutsättningarna man kan ha för detta. Hemskolning via datorn är väl alldeles ypperligt.
Sen finns ett annat problem gällande datorernas inflytande och effekt på människor och det är beroendet bland arbetslösa. Jag ser det inte som direkt konstigt. Jobben söks via datorn och kontakten med arbetsförmedlare och platsbanker är datoriserade. Helt plötsligt när du sitter där vid din dator och söker jobb (vilket du gjort under väldigt lång tid utan att nåt skett) inser du att det är bra mycket roligare att surfa annat. Eftersom du lever på bidrag och inte har några pengar satsar du dina ynka kronor på spelsajter och när du börjar vinna lite är loppet kört... detta generear nämligen mer pengar och framför allt mer glädje än det eviga nedslaget med att söka jobb.
De sociala nätverken är perfekta om du är arbetslös... du kan nämligen vara social med vänner och bekanta även om de jobbar och du sitter hemma. De två eller tre månader jag var arbetslös innan datorns storhetstid vad döden eftersom alla andra jobbade och jag inte hade ett skit att göra. Så är det alltså inte längre.
Sen är det ju de där med utanförskap. I datorns värld är du vem du vill, när du vill och med vem du vill. Ingen känner till dina brister om du inte vill det och du kan ta rollen som flera olika personer för att passa in i just det forum du besöker. Här kan du må bra i en annan värld än den du mår dåligt i. Klart praktiskt med datorvärlden.
På min tid fikade (te, cigg och kortspel) vi dygnet runt... inte mycket mer givande än datanätverken, men vi kom ut, träffade folk och socialiserade oss irl. Det är självklart att databeroende är ett växande problem. För i datavärlden behöver du aldrig ta tag i ditt problem... du kan helt enkelt ignorera att de existerar.
No comments:
Post a Comment