När jag vandrade omkring på Ekersch hörde jag på högtalarna att Ulf Olsson, han som hade ihjäl lille Helén och Jannike när jag va liten och lyckades hålla sig undan i femton år innan han blev dömd, hade tagit livet av sig på rättpsyk i Sundsvall.Ulf Olsson hävdade hela tiden att han var oskyldig (trots ganska stensäkra bevis så som dna och blod i hans stuga) och bara för några dagar sedan skickade han ett brev till åklagaren med ett antal dokument och ett USB-minne med material som enligt Ulf Olsson visar att han är oskyldig till morden. Åklagaren svarade nekande.
Efter sig lämnade han ett avskedsbrev:
"Det bästa för mig är helt enkelt att bara dö, än att sitta här som en levande död."
Jag tror Ulf hade rätt. Vad skulle han leva för? Hans dåd är ju så pass fruktansvärda att han egentligen inte förtjänade att leva, men en sådan människa skulle komma för lätt undan med ett dödsstraff. Att sitta inspärrad var ju såklart tortyr... prick den tortyr han va värd. Han led säkert inte så mycket av ångest för det hans gjort, utan mer av ångest för att sitta inspärrad. Och för hans egen del... om man nu ska försöka vara lite human, var det såklart bättre att få dö. Och jag betvivlar att han kommer bli direkt saknad. Det står att hans anhöriga är underrättade och jag kan faktiskt tänka att de tycker det är ganska skönt också. Jag menar hur hanterar man att ens son eller vad det nu kan vara är så sjuk och gör nåt så fruktansvärt. Nu kanske de kan gå vidare med sina liv.
No comments:
Post a Comment