Första gången var Rolle förtjänst. Det var den gången vi inte om uppför backen till stugan med bilen och fick köpa snökedjor. Tonåring som jag var, tyckte jag det var det mest pinsamma jag varit med om, men det var bara en liten parentes. Medan mamma, mormor och Frasse körde i längdspåret hjälpte Rolle mig att hyra skidor och tog med mig upp i en perfekt blå backe i Hundfjället och jag hade så underbart roligt!
Den andra gången var det jag, min dåvarande pojkvän, hand kusin och en tjej som heter Fia, som åkte upp, även denna gång till Sälen. Den resan började inte bättre än den förra, då kusinen släpa upp oss i en svart backe med puckelpist. Danne (x:et) skulle prova snowboard för första gången och jag var ju inte direkt i klass att ge mig ner för denna typ av backe. Det tog några timmar för oss att ta oss ner, medan kusinen och Fia svischade förbi flera gånger. Men även denna resa slutade i succé eftersom vi sedan tog oss till Hundfjället och min bästa backe, jag tidigare åkt med Rolle.
Jag kommer nog aldrig få åka slalom igen. Jag vet helt enkelt ingen som vill åka med mig. Rolle och jag pratade många gånger om att göra om resan vi gjorde, och ta med Christian... och mamma såklart, men nu kommer ju inte det att hända heller. Men vem vet... nån gång kanske.
No comments:
Post a Comment