Visst är det lite lustigt?

... Att jag, som jobbar på en av landets mest framstående urologkliniker vad gäller forskning inom prostatacancer och ändå alltid får veta saker genom tidningarna?

Det var min mamma som för länge sedan informerade mig om att vi samarbetade med Harvard... det hade hon läst i tidningen. För några månader sedan fick jag genom nån av kvällstidningarna veta att B6-vitamin ökar chansen att överleva prostatacancer... detta hade man kommit fram till genom forskning från Örebro. Och listan kan göras lång med liknande. Av de 10 urologerna (av högre grad) på USÖ jobbar hälften av dom med inriktning på prostatacancer. En är professor, en är docent och jag tror två av dom post.doc inom ämnet. Det forskas med andra ord en hel del. Och vi hjälper till med mycket av den forskning, men merparten sker på biomedicinsk nivå och vi märker därför inte av den. men jag tycker ändå vi borde få veta vad det är vi forskar fram... right?

Anledningen till den långa inledningen är att man nu testat ett vaccin för att förlängt livet på män med svårbehandlad och långt framskriden prostatacancer. Detta är inget vår klinik forskat fram, utan studien är gjord i USA, men man tycker ändå man borde hört talas om det eftersom det är ett stort framsteg för våra patienter.

Tre år senare levde fortfarande 30 procent av männen som hade fått vaccin, jämfört med 17 procent av männen i kontrollgruppen, och rent statistiskt hade vaccinet förlängt livet med i genomsnitt 8,5 månader. Totalt antal män var 125. Inte så många alltså och studien är bara i starten ännu. Det tar lång tid och krävs många tester (600 män) för att det ska leda nån vart. Men visst är det intressant?!

Annan intressant forskning är den på gener. I Aftonbladet berättar man om en studie på bröstcancerpatienter där forskarna, på 85 kvinnor, funnit den gen som verkar vara ovanligt aktiv hos läkemedelsresistenta tumörer. Genom att hitta dessa kvinnor i tid, kan man skräddarsy behandlingen. Även inom blodcancer och prostatacancer forskas det på gener. Här hoppas man kunna aktivera eller deaktivera (jag minns inte vilket) en specifik gen som har betydelse för sjukdomens framfart.

Jag hoppas verkligen dessa två studier leder någonvart. Dessutom hoppas jag att jag själv nån gång i framtiden är med och forskar fram botemedlet mot muskelinvasiv blåscancer. Vore inte det super så säg?