Jihooo vad det gick!

Jag är helt lyrisk... Va kul det var!!! men GUD, MIN SKAPARE (just ja, jag tror ju inte på han, men i alla fall) va jobbigt det var. Den kondition jag har gills tydligen inte vid skidåkning. Emma, som är van skidåkare och gått vallningsskola med Torgny Mogren, stakade på som ett proffs med mig i hälarna, fast en bra bit bakom. Karlslund var packat med skidentusiaster. Har inte sett så mycket folk på samma ställe på länge.

Jag minns inte ens när jag åkte längdskidor sist. Kan ha varit när vi var i Sälen för typ 100 år sen... eller minst 15 i alla fall. Men lite av tekniken satt där i alla fall och det gick riktigt bra. Alla ni som varit i Karlslund vet att spåret börjar med en helvetesbacke... sen kommer en till och sen en till, innan det ens börjar luta lite neråt en liten stund. Det hade varit jobbigt även om man inte kört ett ganska hårt armstyrkepass i morse och nu var det såklart döden. Armarna var spagetti från start.

Jag klarade alla nerförsbackar galant utan att ramla och det var nära jag klarade hela vägen i upprätt vinkel, men i en lite koncentrationssvacka tappade jag balansen... i plant spår när jag nästan stod still, haha. Jag välte, men bara så pass att jag tog i med händerna och ett knä i backen innan jag hittade balansen igen.

10 kilometer blev det. Inte alls illa! Nu har jag kramp lite överallt och jag misstänker att det inte kommer bli bättre under närmsta dygnet minst. Emma fick släppa av mig vid affären för annars hade jag nog aldrig tagit mig dit. Som tur var hade jag ryggan med mig för att bära en matkasse hade varit en omöjlighet.

Nu blire mat snabbt som ögat. Varma mackor med makrill i tomatsås... Känns som riktig skidåkarmat.

Detta måste jag göra om snart och då blir det 15 kilometaren. Jag är så stolt över mig själv!