I morse klockan 06.00 intog jag en Spironolakton 25 mg för att bli kvitt lite av den premenstruella vätska jag samlar på mig. Jag fick dom ju utskrivna av en gynekolog för att minska trycket av just vätska på min ömmande knöl i bröstet, men jag har ju hittills inte tagit nån eftersom jag varit osäker på hur jag skulle reagera... ni vet yrsel, trötthet, illamående o.s.v. Men idag tog jag alltså en och JISSES vad jag pinkat... och vad jag druckit. Haha, nu förstår jag verkligen hur alla gamla tanter och farbröder har det och då tar de bra mycket större dos än vad jag tog.
Men de funkade ju. Jag är inte alls lika svullen idag. Inte är det bra, men bra mycket bättre. Spironolakton är kaliumsparande diuretikum och ska alltså se till att man inte förlorar så mycket kalium trots den ökade filtrationen och vad substansen gör är att den förhindrar aldosteron från att komma in de viktigaste celler och förhindrar natrium reabsorption.
Jag glömmer aldrig när man läste om njurarna i anatomin/fysiologikursen på sjuksköterskeutbildningen. Det var en mardröm och att lära sig nefronets alla delaar och in och ut-filtration var en mardröm. Jag menar, kolla bara bilden nedan. Allt de där kunde jag en gång i tiden...
Det är så himla synd att det blåser så ute. Snön är nästan helt borta, men det är ju omöjligt att njuta av den varma temperaturen. Det är ju rent av skitjobbigt att ens gå i motvind och att jag ska ut och srpinga ikväll är bara att glömma trots att jag längtat efter det hela dagen. Benhinnorna känns ok nu ju och jag hade tänkt mig en lugn tur, men icke alltså.
Jag funderar på om jag inte ska köpa mig ett par Nike Zoom Vomero 5+ i alla fall. Det är ju drömmen bland löparskor och efter att ha sprungit i halvdana ett tag känns det som om jag kan unna mig det faktiskt. Måste googla lite och se om jag hittar några lite billigare än 1500. Jag behöver ju inte ha den senaste modellen.
No comments:
Post a Comment