Släpp sopmaskinerna loss, det är vår

Fasen va dammigt och grusigt det är ute. Det blir ju rent av halt att gå på och man blir alldeles svart i näsan av att gå från jobbet. Det är hög tid att börja sopa! De börjar alltid med det för sent tycker jag och det tar ju bort lite av njutningen att vara ute och gå när det är så härligt ute.

Vilken otroligt stressig dag jag haft idag. Det började väldigt lugnt i telefontiden, men vid 10-tiden började mina patienter strömma in i form av samordningar med läkaren. Det är smidigt med samordningar på det sätt att jag har patientens läkare på plats samtidigt, vilket gör det bra mycket lättare att lösa problemen direkt och det blir ju mindre åkande för patienten, men det finns nackdelar också. Jag måste ju anpassa mig efter läkaren och det är inte ovanligt att jag har flera samordningar samtidigt med olika läkare. Idag fick jag flyga fram och tillbaka som en skottspole mellan undersökningsrummen och när mottagningen vad klar var jag bara halvfärdig eftersom det var så mycket att ta tag i runt varje patient.

Dessutom är våra mottagningar så överfulla redan att det inte finns en endaste lucka för de halvakuta patienterna vi måste få in. Efter lite dealande med chefen blev det därför luncharbete och när "lunchen" var över var det ju bara att fortsätta. Klockan 13.30 slängde jag i mig min soppa på stående fot och det var inte direkt bra för magen som hållit sig så bra så länge nu. Den reagerade direkt och sen gick jag halvvikt resten av dagen. Klockan 15.00 kom huvudvärken som ett brev på posten och det var ett under att jag fick ordning på allt som stod på alla lappar jag skrivit till mig själv.

Otroligt skönt att äntligen vara hemma och nu gäller det att försöka slappna av lite och glömma av stressen.