Tog sitt liv i häktet - nu får vi aldrig veta.

Under eftermiddagen har ett gäng poliser stått parkerade utanför akuten. Man blir ju lite nyfiken. Inte långt efter jag såg dom kom nyheten (från tidningen) att den man som misstänktes mördat Eva i julas tagit sitt liv. Hur det hände kan man ännu inte läsa, men i häktet finns det väl inte så många andra sätt en att hänga sig. Dessutom satt han under hård bevakning. Om den var bristfällig återstår att se, men man kan ju tycka det om man lyckas missa ett självmord.

Det var efter man konfronterat mannen med nya bevis han tog livet av sig. Bevisen var ganska starka. Man hade hittat dna och fingeravtryck i den plastpåse Evas huvud hittades i och blod i hans lägenhet.

Det råder väl som sagt ingen tvekan om att 52-åringen var rätt man och kanske var han inte värd att leva, men det finns ju faktiskt fler nackdelar än fördelar med att en mördare förlorar livet, oavsett om det är av egen vilja eller på grund av annat. Nu får vi ju aldrig veta vad som drev honom. Denna välrespekterade man, till synes normal, med ett bra jobb och stor umgängeskrets. denna man som måste varit psykopat för att kunna planera och genomföra ett så "väl utfört" mord. Jag menar det måste ju krävas en ganska grav personlighetsstörning för att kunna leva detta dubbelliv. Och var Eva hans första offer? Vem kan stycka en kropp och göra sig kvitt den medan han fortfarande har sinnet såväl i behåll att han kan organisera upp tillvaron runt omkring för att dölja sitt brott.

I och med hans död får vi aldrig svar på vad som hände och han får heller aldrig sona sitt brott. Döden är ju den lättaste vägen ut. Samtidigt som det kan vara skönt för anhöriga till Eva att veta att han aldrig kommer kunna skada någon annan, är inte rättvisa skapad. Dessutom hade ju mannen en egen familj och bekanta som redan skadas och nu skadas ännu mer.

Ännu en helt vansinnig händelse kan skrivas in i Örebros historieböcker.