Ikväll sänds premiäravsnittet av ett nytt program som fått namnet "Jobbjägaren" i kanal 5. Programmet går ut på att en så kallad jobbcoach ger folk som varit långtidsarbetslösa en redig spark i baken och tvingar dom ut på arbetsmarknaden.
Lustigt nog skapar programmet rabalder redan innan det ens visats. Den är tydligen nån S-politiker som skriker förnedrings-TV och man kan i Aftonbladet läsa en debattartikel som menar på att "Kanal 5 bidrar till att fortsätta sudda ut arbetslöshet som ett samhälleligt problem och lägger i stället både ansvaret och skulden på individen."
Susanne Jonsson, 28 år, som är först ut i förnedringsprogrammet ha aldrig haft ett jobb och har under många år ljugit för sin familj om hur många jobb hon sökt. Hon säger själv att hon verkligen behövde den där sparken i baken. Med andra ord programmet lägger inte skulden och ansvaret på individen... Susanne gör det själv.
Och... man ska inte sudda ut det samhälleliga problemet bakom en stor del av arbetslösheten, men det finns faktiskt många, alldeles för många, individer som bör ha ansvaret och skulden och som beter sig som Susanne.
Så jag undrar... vad tror dessa tjommar som skriker förnedring att de är? Vilka är de att bestämma det? om Susanne och alla de andra vill ställa upp i ett program där programidén är tydligt är det väl upp till dom.
Jag kommer inte kolla på programmet. I klippet på Aftonbladet verkar det bara vara en annan version av Lyxfällan och det innebär urtrist. Men... jag tycker man kan glädjas år att dessa människor får hjälp istället för att gnälla och skapa rabalder.
1 comment:
28-åringen fick väl ingen hjälp, enda sättet att få nån slags respekt var väl att bli gravid igen? Annars hade väl bara jobbjägaren jagat henne om och om igen om att förstöra för programledaren... ;)
Post a Comment