Bilharzia och datajournal

När jag låg i badet svävade mina tankar iväg och fastnade på två saker... eftersom de båda är jobbrelaterade tar jag dom i samma inlägg.
När jag gnuggade bort sminket från ögonen kom jag att tänka på en historia en undersköterska berättade för mig för länge sedan. Detta var när jag jobbar på Sofiagården och undersköterskan hade tidigare jobbat på urologen. Hon berättade en historia om en kille som fått en infektion i ögat när han varit utomlands. Senare insjuknade han i blåscancer och det visade sig att parasiten han fått i ögat var Bilharzia. Bilharzia är en vanlig anledning till blåscancer i tropikerna.

Smittan överförs genom vatten, när infekterade människor urinerar eller defekerar i vattnet. De ägg som finns i urinen och i avföringen kläcks i vattnet och söker sig sedan till och in i färskvattensniglar, där de formerar sig många gånger. Efter en latensperiod lämnar de snigeln och angriper människor genom att tag sig in genom huden. Sen bosätter den sig i tarmen eller urinblåsan och orsakar en massa skada.

Jag tänkte faktiska på parasiten häromdagen också. Detta när vi på jobbet diskuterade tjänsteresor och jag drog mig till minnes vad Malcolm sa till mig när vi startade upp vårt cystektomiregister. "Om det här blir stort, Hanna, kommer vi åka till Egypten och träffa våra sammarbetspartners där om nåt år." Hmm, det har gått mer än "nåt år". Det har gått säker fem år och än så länge har jag inte varit i Egypten.

Ja, imorrn är det alltså dax. Bort med papper och in med tangentborden. Nja, inte riktigt. Det kommer ju dröja ganska länge innan vi blir av med pappersjournalerna eftersom man bestämt sig för att vare sig skanna eller sammanställa dem i nuläget. Vi kommer alltså få jobba med både papper och data ett tag framöver. Men allt nytt ska in i datorn. Allt administrativt kring patienten ska skötas via datorn och det är väl här jag är mest oroligt för att det ska strula till sig.

Bara en sån grej att när en patient kommer måste vi i datorn bredvid patientens namn registrera vilket rum patienten sitter på. Förut har vi bara satt journalen utanför dörren. Här gäller det alltså att vara nog med att det blir korrekt. Det gäller också att doktorn kollar där och inte springer och tjötar och frågar oss. Dessutom måste ju numret tas bort så fort patienten går hem för annars tror ju alla andra att rummet är upptaget. Ja, såna här saker låter kanske simpla och hade det bara varit just denna sak hade det nog inte varit så svårt, men det är miljoner såna här små rutiner vi måste ändra på.

Det kommer med säkerhet bli stökigt till en början. Speciellt eftersom kliniken beslutat att inte dra ner något på patientantalet under inledningsfarsen vilket jag tror man bittert kommer ångra. Det skulle nog behövas i alla fall första veckan för att undvika sammanbrott... hos oss, men framför allt hos de gamla överläkarna som redan kämpar med alla datasystem som dykt upp och tagit över senaste tiden.

Själv är jag egentligen ganska uppspelt över att äntligen få börja. Jag har längtat länge efter detta och i slutändan kan det inte bli annat än bra. Nästan... men bara nästan, så att jag ser fram emot att det är måndag i morrn.

De där med locket som ligger på

Jag pratar såklart om kritiken mot tystnaden från polisen angående terrorhotet i Göteborg. Vad är egentligen definitionen på terrorhot? Är detta ett sånt? eller ett "vanligt" bombhot?

I förrgår kunde man läsa om hotet som förelåg mot Nordstan i Göteborg. Något som polisen vetat om hela veckan men inte sagt ett knyst om. Hur fick de tipset? Vad var tipset? Vad skulle hända?

I Nordstan förberedde butiker för att utrymma vid eventuellt kris. Hmm, är det inte liksom för sent när bomben väl smäller? Polisen påstår också att de kan agera direkt. De må va jäkla snabba då om de ska hinna ordna till det mellan att nån trycker på detornatorn och det smäller. Skulle man inte ha bommat igen hela stället? Folk som gick i gallerian "kände sig lite oroliga". Tacka fan för det. Men varför i hela fridens namn väljer man att åka till en galleria som är hotat att sprängas i bitar? Och Nordstan kan väl knappast räknas som hela stan? för visst var det hot om stan?... eller var det Nordstan... eller både och?
Två sitter anhållna och nu säger polisen att det finns teknisk bevisning mot dessa... men har de egentligen? och fanns det någon bomb? Polisen säger sig ha gjort beslag som inte är sprängämnen... men vad är det då? och vad har det med bombhotet att göra?


Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki anser att polisenhar lämnat förvirrande information. "Det är risk att man skapar panik eller att man inte låter trovärdig".

Ja, där tror jag gubben Jerzy har rätt. Man kan inte gå ut och skrämma folk till hälften. Det har föga eller ingen effekt. Folk blir antingen obstinata, livrädda eller förbannade när de inte får veta allt. Men det tycks vara genomgående när det gäller polisens arbete. De säger sig vilja skydda folk, men ändå ger de inte konkreta råd till hur de ska göra detta eller hur folk ska skydda sig själva. Borde man inte gå ut och försöka hindra folk från att besöka den plats som är hotat. Bomma igen stället?

Jag ser samma mönster här som under våldtäkterna här i stan. Att släppa lite och otydlig information leder bara till spekulationer, ryktesspridning och missmod. De behöver inte säga allt. De behöver inte släppa information som kan skada utredning eller insatser, men ge tydligare information kan inte vara så svårt.

Polisen börjar mer och mer likna ett visst gigantiskt tågbolag vi har här i Sverige.

Den udda fågeln

Självklart såg jag "Så mycket bättre" igår. Äntligen lite kvalitets-tv på lördagar som ju annars är den sämsta tv-kvällen på hela veckan. Igår var det Di Levas tur att bli hyllad. Di Leva är väl en för härlig prick. Man får intrycket av att han är helt och hållet spritt språngande galen, men när han pratar låter han faktiskt ganska normal. Han spelar en roll och berättar öppet om det... och här har jag gått i alla år och trott att han faktiskt var helknäpp.

Idag är det ordväxlingen i slutet av programmet som får fokus med rubriken sexbråk:

– Thomas är du den kåtaste låtskrivaren i Sverige? säger Plura

– Jag tror du är det? Har du en spegel framför dig eller? svarar Di Leva.

Enligt Nöjesbladet ska Di Leva velat ha denna ordväxling bortklippt, men de andra har andra åsikter.

– Det var otroligt uppfriskande. Det var ganska snällt och mjukt. Äntligen blev det lite fart på diskussionen, säger Christer Sandelin.

- Det kommer jag inte ens ihåg. Kåtaste? Jag trodde han sa kortaste, men han är ju inte kort? säger Lill-Babs.

Dessutom berättar Di Leva i programmet att han blev mobbad så han hoppade av gymnasiet, Jag är inte direkt förvånad. Han är ju det ultimata offret. En helknepig kille i konstiga kläder med stor näsa. Hur hemskt det än må vara med mobbing är det antagligen det som gjort att han är så stor idag.

De visade lite klipp från Di Levas barnprogram från 1987. Jag vet inte hur jag lyckats glömma det. Kanske var det så att jag inte fick se det för mamma och pappa... av naturliga skäl... eller så har jag bara förträngt det... också av naturliga skäl. Helt otroligt att de faktiskt visade det i tv. Bara för att han vågade är Thomas Di Leva en riktig idol.

Nästa vecka ska vi hylla Petter!

Solen går ner

Helskotta också! Jag säger ju att det här med vinter- och sommartid suger. Det känns ju som om det håller på att bli kväll redan. Jag som skulle ut och gå! Efter mörkret lagt sig vågar jag ju banne mig inte. Bara för att en dåre sitter bakom lås och bom betyder det ju inte att det är säkert därute. NE och hans posse har gjort mig rädd för mörkret... isolerad... jag som brukar vara ute och gå när som helst på dygnet annars.

Idag har jag inte varit utanför dörren överhuvud taget. Jag har varit effektiv och tränat, tvättat, städat och fixat bloggen, men jag har inte varit ute. Nu skiner solen fruktansvärt irriterande i ögonen på mig och vilket bättre läge att lämna soffan och datorn och ge sig ut och traska innan den försvinner ner. Tyvärr gör den nog det ganska snabbt, så jag måste skynda mig.

Ny design driver mig till vansinne

Ok, jag tänkte göra bloggen lite fin, men ångrar mig bittert. Ok, layouten är bättre, men det finns två saker jag bara inte kan ändra. Det är dels bakgrunden, som ser alltför rosa ut mot det röda och dels inläggsrubrikerna. Det finns massvis med grejer att ändra via Bloggers egen designerfunktion, men eftersom det inte duger åt mig har jag ändrat en del i hmtl-delen också.

Jag undrar lite vad poängen är med att man kan ändra prick allt förutom rubriken på inläggen? Är det inte skumt? jaja, ni får stå ut att det ser ut såhär ett tag för jag är så hungrig att jag går av på mitten snart och jag känner även att jag blir mer och mer irriterad när det inte funkar som jag vill. Får ta nya tag efter lite lunch och en stor kopp Tassimo.java.

Tänder en joint

Under en tv-debatt om legalisering av marijuana tänder komikern Zach Galifianakis en joint, till publikens stora jubel.

Och där har vi väl svaret på vad amerikanerna tycker i frågan. Lyssna bara till jublet.

Banansylt

Varför finns det inte banansylt i hyllorna på ICA? Det slog mig i morse när jag mosade banan till gröten att det vore bra mycket smidigare om det fanns på burk.

Kan det vara så att det är svårt att göra sylt på banan eftersom den blir brun så snabbt eller vad är problemet? Jag hittade faktiskt ett recept på banansylt som man kanske skulle testa. Dock känns det lite onödigt att tillsätta en massa socker till den redan så söta bananen. Nä, jag fortsätter nog att mosa tror jag. Och rom förresten? Vad ska det vara bra för? Konservering?

Ingredienser

8-10 ekologiska bananer, gärna aningen övermogna
1 ekologisk citron
1-2 dl socker gärna råsocker även om färgen på sylten blir lite murrig
Ca 1 tsk färskriven ingefära
½ dl vitt vin
Ev 2 tsk vit rom

Om nån skulle få för sig att prova får ni gärna dela med er om hur det blev.

Tragiskt försök till sensationsjournalistik

"Kastades av häst – fick plocka upp sitt huvud"

Om någon läste den här artikeln igår vet de också att de ändrat i texten.

Igår stod det i ingressen:

Ryttaren Thea Maxfield, 26, kastades av hästen. När hon reste sig låg huvudet kvar på marken. För att komma därifrån fick hon plocka upp det med händerna.

Idag står det:

Ryttaren Thea Maxfield, 26, kastades av hästen. När hon reste sig kunde hon inte lyfta huvudet. För att komma därifrån fick hon plocka upp det med händerna.

Hela artikeln var skriven som om Thea bokstavligen fick plocka upp sitt lösa huvud efter hon rest sig och bära det vid sidan om sig för att komma undan. Som nån slags Familjen Adams scen. Idag är den ändrad så att det är Theas beskrivning av vad som hände. Man kan inte låta bli att tänka att Aftonbladet kanske ville spela lite på att det är Halloween.


Historien är ganska häftig egentligen. Huvudet gick rakt av, men nerverna förblev intakta, vilket gjorde att Thea kunde komma undan hästen genom att hålla i huvudet och ta sig därifrån. Nu har det gått sju månader och Thea rider igen. Ren idioti om du fråga mig, men hästmänniskor är ju lite knepiga.

Som förväntat

Klockan 4.00 (5.00) öppnades mina ögon för första gången. Jag hade ju mina föraningar som att det skulle bli så. Jag lyckades somna om, men klockan 6.00 (7.00) gick det inte längre. Jag vaknade med en huvudvärk som jag hoppas är ytterst tillfällig och som några koppar kaffe kan råda bot på.

Idag är det Halloween. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det utan tvekan är årets mysigaste helg. Jag fullkomligt älskar allt pynt med spöken, skulls och pumpor. Sen de där med Trick or Treat beskådar jag helst på avstånd. I Sverige är Halloween inte så jäkla speciellt (och det känns som hypen kring det minskar), men jag har spenderat en del tid i USA inför helgen och det är helt fantastiskt att gå runt och kolla på alla prylar i affärerna.

Jag är chockad över hur många kritiker det finns till helgen. De flesta är såklart kristna som tycker att det är förskräckligt hur man kan koppla ihop Halloween och Alla Helgona, då man ska hedra sina nära som gått ur tiden. Jag skulle vilja svara dom: Gör det inte då! Kan det inte få vara två helt olika helger? De infaller ju inte ens på samma datum och varför skulle det ena behöva utesluta det andra? Det är ju knappast så att Halloween handlar om nån slags dold Satansdyrkan bara för att det handlar om spöken.Eftersom jag ändå är uppe och behöver tvätta utnyttjar jag det säkra kortet att ta tvättiden klockan 7.00. Den behöver man aldrig boka i detta hus. Det bor bara kidz här i huset och med tanke på hur det spelades dunka-dunka i varenda lägenhet igår kväll sover de tungt just nu.

Dagens realityshow finns på nätet... och snart på TV igen

Under första halvan av 2000-talet fylldes tv-tablåerna av reality-tv. Det vara Baren, Big Brother (som jag till min förtjusning just såg kommer åter i TV4plus, mer om det senare), Villa Medusa, Farmen o.s.v. Men efter ett tag tröttnad svenska folket och hypen försvann. Man gick istället över till mer styrda dokumnetära serier med färdiga upplägg och manus. Inte alls lika roligt enligt mig. Jag älskar reality-tv och helt död är den inte.

Den nya typen av reality-såpa är den som föregår i de stora bloggarna. Skribenterna är mellan 16 och 22 typ och skriver om ingenting annat än sina liv. Och det är inga dåliga liv. De flesta bor i Stockholm och ägnar sig åt att köpa kläder, äta dyr mat och dricka sig redlösa på Champagne på de hippaste krogarna.

Jag har flera gånger undrar vad jag finner för glädje i att läsa bloggarna av de som är mer än 10 år yngre än mig själv, men det är ju för att det faktiskt är en typ av reality-tv, fast i text. Och vilka karaktärer då. En snabb genomgång av de bloggar jag läser i princip dagligen.


Om man inte orkar läsa alla bloggarna kan man se sammanställningen av allt som händer på Gossips.se. Skribenten sammanställer allt skvaller och får in tips från alla möjliga håll, vilket gör att ingen kommer undan. Själv tar jag till sajten när det blir för rörigt att hålla ordning på alla intriger.

Vi börjar med min favorit Amir. Amir är den tjocka bögen som driver Gaybloggen. Han har varit kompis med Kissie tills hon anklagade honom för att knarka. Amir kämpar ständigt med att gå ner i vikt och gråter varje gång han går på krogen. Rosanna klarade sig länge på att bara vara vän med Kissie och Amir och leva via deras bloggar d.v.s. hänga med på alla kändisfester och hänga på de hippa haken och dessutom bli känd utan att göra ett skit. Men tillslut skaffade hon en egen blogg och nu är hon inte så opartisk som hon verkade vara innan. Vän med Amir och Paow. Ovän med Kissie... just nu.

Dessie är yngst i gänget... blott 16 år. Vart storbloggaren som gjorde "duck-face" till ett allmänt uttryck och gjorde sig känd till och med i USA genom att hamna på nån slags lista för pinsamma människor. Då var hon superblonderad med lösögonfransar och ljuslila läppar. Nu har Dessie växt upp och genomgått en totalförändring vilket gjorde att bloggträffarna pikade till toppen. Dessie och Paow var bästisar, men har senaste året haft de mest intensiva bloggbråken av alla. Paow var tjejen som tog över Linda Rosings avdankade tonårskille från "Den rätta för Rosing" Hugo Rosas. De var ett stadigt par ända tills Paow klantade till det och var otrogen med Nemo från "Kungarna av Tylesand"... något som Jockiboi (också han från samma serie som Nemo) avslöjade när han postade ett ljudklipp med honom och Paow i telefon när Paow erkände vad hon gjort. I konstant krig med Kissie.


Lite utanför intrigerna hittar vi den sockersöta bloggerskan Kenza som tycks göra allt till guld som hon rör vid. Kenza håller sig borta från smutskastningen trots att hon får en hel del smuts kastat på sig. Kenza provocerar inte, hon har en show, är modell, ska spela in en skiva, har eget klädmärke, smyckesmärke och skomärke OCH har ett lyckat förhållande. Trots att hon är så rekorderlig har hon lika mycket och ibland mer bloggläsare än de ovan. En annan lyckad bloggerska är Ida "Wolfie" Warg. Ida är kompis med de ovanstående, men umgås sällan med dom. Hennes blogg har jag nämnt tidigare. Går på balettakademin och skriver mer en träningsblogg. Har dessutom nyligen medverkat i de stora tv-programmen "Dansfeber" och "Idol".

Sist, men absolut inte minst Kissie. Grundaren till hela den absurda bloggvärlden. Tjejen som skapade ett alter-ego som hon sedan växte ihop med utan att själv märka det. Kissie provocerar så pass att hon förlorar alla vänner hon har, hon blir polisanmäld och uppmanar unga flickor att plastikoperera sig till absurdum. Kissie retuscherar sina bilder till att se ut som en anorektisk animefigur, medan hon i verkliga livet är pluffsig och har dålig hy. Kissie är tragisk, men också smart för ju mer folk stör sig på henne och till och med hatar henne, ju mer läsare får hon. Läsare genererar träffar på bloggen, som genererar pengar i plåskan. Ovän med alla just nu.

Det finns såklart otroligt många fler, men jag orkar inte hålla ordning på fler regelbundet utan surfar in på dom om de är inblandade i någon intrig. Länkarna mellan dessa människor och alla andra "Stockholms-B-kändisar" är oändliga och man skulle kunna ägna dagar och veckor åt att försöka hitta ett slut på länken.

Det finns ingen som helst hejd på bloggarna. De lägger ut hela sitt liv och mer på bloggen och det finns inga gränser för vad de gör för att förnedra och sätta dit varandra. Kissie har som sagt redan lyckats förstöra hela sitt liv. Hon kommer aldrig kunna radera det hon gjort sig känd för och när hennes storhetstid är förbi tror jag hon kommer få det mycket kämpigt. Hennes enda val är att försöka få Kissie att leva vidare och stå ut med att alla hatar henne.

Ja, som ni ser. Reality'n finns kvar i form av bloggen, men nu verkar den även vara på väg tillbaka på tv med. TV4 har köpt Big Brother och planerar sända en ny omgång i TV4plus. Carolina Gynning vill vara programledare och det tror jag faktiskt hon skulle passa bra som. Tillsammans med Adam såklart. Jag är ganska övertygad om att vi kommer få se minst en av storbloggarna i den nya upplagan. Jockiboi har redan blivit tillfrågad, men tackat nej. Oavsett vad är jag överlycklig att det kommer tillbaka.

"Ur led är tiden"

Men herregud, när hade nån tänkt berätta detta för mig? Jag har inte hört ett ord om detta alls... inte ens att det var på gång. Hade jag inte skrollat allra längst ner på Aftonblandets sajt och råkat klicka på en länk om en ö där tiden stod stilla (vilket låter jäkla lockande) hade jag missat det totalt.

Kan tyckas att man efter 31 år på jorden ska veta sånt här, men är det nåt jag aldrig lär mig är det när saker och ting sker på året. Herregud, jag vet ju knappt på vilken sida jul det är påsk.

Att gå över till vintertid tjänar jag inte ett dyft på. Man får sova en timma längre, vilket innebär att jag bara kommer vakna ännu tidigare i morgon och vad ska det vara bra för liksom? De där med ljuset alla tjötar om... att det är ljusare när man stiger upp märker jag heller inte av. I veckan kom en av mina kollegor och sa att det hade blivit så mörkt på morgonen när hon klev upp. Jag som kliver upp nästan två timmar innan henne har haft det prick lika mörkt hur länge som helst.

Överhuvudtaget ser jag inte vitsen med att hålla på att ställa om klockan fram och tillbaka som vi gör. Det är ju bara jobbigt att behöva klättra för att komma åt alla klockor. Ola Ullsten är den stora boven i det hela för det var han som 1979 drev igenom det.Vi skulle ha fortsatt lyssna på bönderna som efter försöket 1916 skrek "Ur led är tiden".

Sen om det är vintertid (normaltid) eller sommartid vi ska ha för jämnan spelar inte mig nån roll, men det finns faktiskt forskning som visar på att vi skulle må bättre av att ha sommartid året om. Slopad vintertid skulle ge ungefär 300 timmar extra dagsljus per vuxen och år.En tidigare brittisk studie har visat att omställningen från sommartid till normaltid gör folk trötta. Produktiviteten påstås sjunka med hela 50 procent veckan efter omställningen till normaltid. 14 procent fick så lite gjort att chefen klagade. Åtta procent orkade inte ens gå till jobbet.

När jag läser i Expressens dokument i ämnet får jag lära mig nåt nytt jag faktiskt inte hade nån aning om. Det är att Sverige fram till 1879 hade olika tider... i städerna. Sverige var dessutom först i världen att genomföra gemensam tid. Coolt!

Varning: Låg batterinivå

Nu gick musten ur mig totalt. Jag lyckades släpa ner allt i endast tre gångar eftersom jag hittade lite gamla väskor att bära i som ändå också skulle åka på sopen. Men det tog på krafterna och nu är de nästan helt slut. Must have foood!


Resa, övernattning, narkos, implantat och återbesök för 34 000 kronor. Som hittat. Kanske skulle man slå till!? Nä, men seriöst... nåt som faktiskt låter jäkla intressant är ju Lipolys. Det finns väl inte nån som inte har de där envisa fettdepåerna som aldrig vill försvinna trots träning och slit. I mitt fall skulle jag kunna tänka mig lite Lipolys på röven. Underdelen av den dallrar och hänger lite för långt ner. Å, så lite på benen också... främst in- och baksidan av låren.

Fakta om Lipolys:
Lipolysinjektioner är en metod som används för att bli av med lokala fettdepåer.
Lipolys kan vara ett alternativ till fettsugning i de fall man vill undvika ett kirurgiskt ingrepp. Lipolysinjektioner är inte en metod för viktminskning, utan används för att behandla specifika delar av kroppen där man med med hjälp av kost och motion inte kunnat åstadkomma ösnkat resultat. Lipolys injiceras i fettvävnaden i det område där man vill åstadkomma en volymminskning. Fettcellerna löses upp och tas om hand av kroppen. De fettceller som lösts upp är permanent förstörda och innebär att de fettdepåer som behandlats blir permanent reducerade under förutsättning att patienten inte ökar i vikt i övrigt.

En behandling kostar mellan 2900-3500:-. och man behöver cirka 2-4 behandlingar med 8 veckors mellanrum för bästa resultat.

Jag ser ett problem dock. Det enda stället i stan jag kan hitta som gör detta är Skin Renew Center. Jag har lite erfarenhet av detta ställe. Jag gav nämligen mamma en present en gång att ta bort pigmentfläckar på detta ställe. Kvinnan som jobbar där, Sonja, är supertrevlig, men lite för mycket. Hon pratar och pratar och pratar och har den där otroligt irriterande lena rösten som gör att man nästan somnar bara av att lyssna på henne. Men som sagt hon var trevligt, så kanske skulle jag hälsa på henne.

Just ja... äta var det.

RUSKA by ARABIA of Finland

Nu är jag lite ställd. Vad gör man när man inte vill ha nånting, men känner att man inte kan göra sig av med det? Jag äger en RUSKA by ARABIA-serie. Jag vet inte ens om den är komplett, men en jäkla massa delar är det! Det som syns på bilden är en bråkdel av den. Det är uppläggningsfat, karotter, te- och kaffekoppar, tallrikar i alla de storlekar o.s.v. Den väger bly eftersom den är av stengods och av samma skäl är den obrukbar eftersom det gnisslar så fort man kommer i närheten med besticken.


Som ni förstår tar den ENORMT mycket plats. Den bara står där och är ganska så ful också för den delen. Så vad ska jag göra med den? Det enklaste vore ju att bara kasta den. Det smartaste vore att sälja den eftersom folk betalar massvis med pengar för gammalt porslin tydligen. Den är gjort av nån dam som jobbade åt ARABIA mellan 1948 to 1968. så den har ju några år på nacken.

Men... jag fick servisen av Rolle, vilket inte gör det så enkelt. Kan man verkligen bara göra sig av med något man fått av någon som betytt och betyder så mycket? Nu var det ju inte så att han gav mig den för att han så gärna ville att jag skulle ärva nånting fint. Nä, det var så att jag under en period i mitt liv var väldigt inne på Second Hand och bad om den. Och jag kan tänka mig att han var ganska glad att bli av med den.

Det här är skälet till varför jag orubbligen vägrar ta emot saker från exempelvis mormor. Hon har försökt ge mig saker jag egentligen inte vill ha under många år och självklart står det en servis i hennes skåp med mitt namn på. Sen finns det broderade tavlor och kökshanddukar och sånt som hon också skulle vilja bytte hem. Jag vägrar ta emot det därför att jag vet att jag aldrig kommer kunna göra mig av med det om det en gång kommer innanför mina dörrar. För man gör sig inte av med arvegods. Det är en oskriven regel. Jag har tagit emot en sak från min mormor som jag aldrig kommer slänga och det är en skitsnygg skinnjacka. Den ville jag ha och den kommer jag spara för alltid för att jag vill det.

Så... hur ska jag göra med servisen då?

All thanx to Volbeat

Som ni ser växer sopberget! Jag förvånas över mitt tidigare beslut att spara allting från mina skolår. Tre år sjuksköterskeprogram och ytterligare år uroterapiutbildning + diverse andra kurser och konferenser ligger nu i påsar i hallen. Hela skiten! För seriöst hur många gånger kommer jag öppna de pärmar där jag sparat anteckningar från föreläsningar jag varit på för över typ 7 år sedan och hur aktuella är de böcker och kopierade kapitel jag sparat i fina mappar? Nä, nu ryker allt. jag valde att spara en kopia (hade otroligt nog massor) av min C-uppsats och arbetet jag gjorde för uroterapiutbildningen. Den senare för att den faktiskt var riktigt bra. Bokhyllans innehåll har krymp från 3 och en halv proppade hyllplan till endast två och dessa består enbart av de finaste utbildningsböckerna och andra köpta böcker. Resten har jag pyntat med fina ljuslyktor och kort istället.

Min sekretär var också smockad med bröte som åkte alltihopa och helt plötsligt stod jag med två helt tomma lådor. Perfekt! Strumplådan, som länge varit överfull av strumpor jag borde slängt för åratal sedan (en hel del med hål i) är nu bara halvfull utav strumpor jag faktiskt använder och nästa projekt är troslådan som är minst lika full.

Och allt detta tack vare att Volbeat ger mig en sån jäkla energi när det poppas på hög volle i vardagsrummet.

Det finns ett litet frågetecken dock och det är hur sjutton jag ska få ut alla sopor till tunnan. Detta kräver släpande tre trappor ner och ca 20 meter över gården x hur många gånger som helst. Papper väger ju bly! (right Bäjb!? kom och hjälp!).

Fanzines och piller

Att göra upp planer verkar vara lönlöst. Jag har inte kommit in i duschen ännu, utan istället började jag rensa i skåp. Kom på att det fanns ett skåp ovanför kylskåpet som jag säkert inte öppnat på 5 år. Och vad hittade jag där, jo... hundratals av gamla tidningar. Och det var inte vilka tidningar som helst, utan antika sådana, mer kända som fanzines eller metalzines. Alla från 80- och 90-talet. Mitt ex Kentha skrev egna och samlade på dom och har tydligen släpat hit en hel del under åren vi var tillsammans. Dessa kopierade papperstidningar med dåligt tryck och usla reportage var mycket stora när det begav sig och är idag värda ganska mycket pengar eftersom det samlas en del på dom. Men... istället för att sälja dom åkte de rakt i sopen.

Som om det inte vore nog att säcken är fylld av värdefulla gamla tidningar innehåller den också mediciner värt i princip hur mycket pengar som helst. Eller, nja, kanske inte nu då eftersom de passerat bäst före-datum men ändå. värktabletter, antibiotika i olika varianter, hostmediciner, NyQuil, Sudafed, Rinexin, Losec för att nämna några. De flesta förpackningar med bara en eller några tabletter tagna. Sen kan vi addera lite dyrt omläggningsmaterial till det och säcken stiger åter i värde.

Säcker kommer slängas under dagen i soptunnan utanför Ekersgatan 44 (sista huset intill Karl Johansskolan) om någon känner sig sugen på att ta reda på värdet i säcken.

Nu ska jag fortsätta mitt rensande... känns faktiskt som det inte bara rensar skåpen utan också själen. Try it!

Ok... vart ska vi börja?

Och med vi, menar jag såklart jag, för nån annan ser jag inte här. Jag har lite planer för vad som bör göras under dagen. Inget är direkt roligt eller lockande så det är bara att göra utan att tänka. Det är tvätt, städningen jag inte gjorde igår, betala räkningar och annan liknande administration, hårfärgning o.s.v. Frågan är väl mest vart jag ska börja. Nånstans här ska jag lägga in en långpromenad också. Man får ju passa på medan man kan gå ut i dagsljus och termometern står på 9 plusgrader.

Nummer ett får bli duschen i alla fall. Efter 70 minuter på steppern är jag lite svett minst sagt.

Paragraf-7-undersökning

NE, 23-åringen, Örebro-mannen eller vad som nu blir hans slutliga namn när detta är över ska nu genomgå en sinnesundersökning, som är nån slags miniundersökning av psyket. Utav resultatet av denna beslutar man sen om det blir en rättspsykiatrisk undersökning (RPU).

Det kan inte vara ett lätt jobb att vara den som bestämmer om psykisk hälsa hos denna typ av brottslingar. Jag menar... friska är de ju uppenbarligen inte, för i alla fall i min värld kan inte en frisk människa utföra liknande dåd. Att avgöra vad som hänt i snubbens huvud i samband med brotten måste ju vara skitsvårt. Anledningen till att man gör detta är ju som alla vet för att vår svenska skitlag nämligen säger att den som har en allvarlig psykisk störning vid brottstillfället kan få påföljden rättspsykiatrisk vård istället för fängelse.

Vansinne om ni frågar mig. Det är just de där lilla ordet istället som stör mig. Som jag sa tidigare finns det väl ingen tvivel om att en serievåldtäktsman eller seriemördare är psyksjuk, men ändå är det väl dessa som mest av alla förtjänar sitta i fängelse. Det är inte ett dugg synd om dom. Det är synd att de blev såna, men när de utförde sina brott slutade de förtjäna att tyckas synd om. De är hopplösa fall.

Så varför inte göra det hela enkelt? Låsas in ska de ju på ett eller annat sätt, så strunta i alla som heter paragraf- 7-undersökning och RPU och sätt alla på rättspsykiatrisk vård till att börja med. Det måste vara omöjligt att på denna korta tid dessa utredningar görs, bedöma i vilken grad dessa idioter är sjuka. Låt istället sedan deras psyke och beteende under vården på rättspsyk avgöra hur länge de ska vårdas där. När de anses "friska" nog flyttas de över till fängelse där de spenderar resten av sina liv. Att friskförklara en seriebrottsling av denna sort är orimligt. Någonting har utlöst psykoserna (och det kan ju vara vad som helst... typ en fluga) som fått den att mörda eller våldta och oavsett hur friska de än verkar vara finns inte några som helst garantier att psykoserna inte utlöses igen.

Mama's tattoo

Fick ett samtal från en mycket nöjd mamma igår kväll. Nedan ser ni resultatet av hennes 60års-present. Tjusigt mamsen!

Mamma är bäst!

Nästa år fyller min mamma 60 år. Hennes kära vänner bestämde sig för att ge henne en tatuering i present. Jag vet att "studion" inte ser så professionell ut, men grabben är professionell, men har bara inte någon studio eftersom han inte jobbar som tatuerare just nu.



Nu är det alltså på G. det är inte första tatueringen mamma gör, men jag tycker ändå hon är coolast i världen. Kommer bilder senare på hur det blev.

Ok, jag erkänner...

Jag har faktiskt inte alls städat... jag har faktiskt inte alls gjort nånting. Jag är så uttråkad att jag blivit apatisk. jag bara sitter här i soffan och har tråkigt och vet inte alls vad jag ska hitta på. För tillfället har jag blicken fastnat på Förkväll... vilket otroligt dåligt program egentligen.

Förutom det följer jag uppdateringarna om dramat i Göteborg där hela centrala staden vad jag förstår blivit bombhotat. Hotet verkar inte vara aktuellt fören i morgon, men polisen tror tydligen att det kan vara verkligt. Scary! Så nu vill jag uppmana alla mina vänner att hålla sig inne i morgon!

Stomacol

"Nytt svenskt fiberpiller lugnar ballongmagen"

Som varje gång jag ser en liknade rubrik, klickar jag på länken och håller andan... snälla låt det vara nåt redigt denna gången. Alltid blir jag lika besviken eftersom artiklarna i princip aldrig innehåller något nytt, utan bara samma gamla råd som aldrig funkar ett dugg.
Nu är det Stomacol, ett nytt fiberpiller som innehåller lösliga fibrer. Jag har faktiskt lite svårt med fibrer trots att jag försöker, men många gånger gör det bara symtomen värre. De flesta "kunniga" påstår att det är de vattenolösliga man ska undvika, men minns ni när jag provade Psylliumfrön? jag har ju aldrig haft så ont i magen och varit så uppsvullen i hela mitt liv. Trots detta försöker äter jag ju min fiberberikade havregrynsgröt på morgonen, men jag vågar aldrig äta mer än en halv portion.

Så... skulle Stomacol hjälpa mig? I en pilotstudie av Greger Lindberg, överläkare vid Gastrocentrum Medicin på Karolinska, blev 5 av 7 patienter bra. Det är en väldigt liten studie men att så många blev bra är ju nästan revolutionerande.

Jag surfade därför in på säljande sajter och där tog lyckan slut. En förpackning kostar 169 kronor. I en förpackning finns 30 tabletter och man ska äta 3 om dagen. Den räcker alltså bara i 10 dagar, vilket blir över 500 kronor i månaden. Svindyrt ju!

Ibland funderar jag på om inte det bästa vore att sluta äta överhuvud taget.

Aoowwe

Hade ju hoppats på lite träningsvärk idag, men den lyser med sin frånvaro. Min fötter däremot. Ajajaj, vad ont de gör. Det bränner under hela fotsulan. Ska det redan vara dax att köpa nya inomhusskor? Det är ju inte direkt billigt, men så flitigt som jag använt mina antar jag att det kan vara dax.

jag fick följande clip postat på min Facebook från Bäjb. Jag älskar ju Justin Timberlake som alla vet och här hör ni honom i en lite hårdare version. Tydligen finns det en hel skiva med låtar omgjorda, som jag ska söka rätt på och lyssna på tänkte jag. Det är nämligen fredagsstädning på gång och då behöver man nåt peppande för att hålla städmotivationen uppe.

We Came As Romans - My Love (Justin Timberlake Cover) 2010

Nu sätter vi fart så det blir helg på riktigt nån gång!

Just lika a circus

Vad lustigt... jag hade nästan glömt bort de där med ögat. att det var svullet och dant i går morse. det syntes inte alls igår kväll, men nu är det likadant igen, fast ännu värre.

Hörneni... vad är det här med hon Arkelsten. Hon blev bjuden på en resa av Shell innan och nu har hon hoppat av nåt styrelseuppdrag för Sweco. Är detta det värsta som händer i Sverige... det som bör täcka hela kvällstidningarna? Korruption, lobbying... tja. Arklesten påstår att hon skulle lämna styrelseuppdraget redan när hon blev invald i regeringen, men inte hunnit och det är väl inte så jälva otroligt. Tro mig, jag vet hur svårt det är att ta sig ur en styrelse... jag har ju inte lyckats ännu. Arkelsten är väl knappat den första att ha uppdrag vid sidan om regeringen. Ta Tomas Bodström till exempel som knappt hade tid med regeringen ens eftersom han var sån big shot advokat. Och den där resan... jag har inte fått klart för mig när den egentligen skulle ägt rum. Är det innan arbetet i regeringen startade är det väl inte så hemskt? Vem skulle INTE nappa på att bli bjuden på en lyxresa som innebar att du fick lyx och flärd, samtidigt som du kunde studera nåt du jobbar och brinner för?

Och Mona Sahlin är väl knappast rätt person att tala om dåligt omdöme? Det hon gjort är väl bra mycket värre, men hon ska minsann få sitta som partiledare och hennes historia är så gott som bortglömd. Att hon ens har mage att yttra sig om rätt och fel förvånar mig. Äh, låt unga Arkelsten lära av sitt misstag och ge henne en chans till. Gör hon bort sig igen ryker hon.

Förresten har ni sett det att NE ("23-åringen") har erkänt flera dåd nu? Hittills bara de dåd han misstänks för. Varför han bara inte erkänner hela skiten fattar jag inte. Det är ju inte direkt som om han kommer gå fri ur det här och nu kan väl hans samvete visa sig (om han ens har nåt ynka sånt). Han är självklart inte ensam om allt som hänt sen 2005, men det vore ju skönt om han var skyldig till så mycket som möjligt av det så man kan våga sig ut lite mer igen.

Kinna, en av deltagarna i Robinsson har förstått det där med att utnyttja pressen för att bli kändare. Hon grinade i går i tidningen för att hon blivit "tvingad" att stanna kvar i Robinsson trots att hon fick psykbryt och kissade blod.

Hur kommer det sig att du trots allt valde att stanna kvar?

– De tvingade mig. De sa att jag skulle ångra mig annars.

Jag skulle bara vilja upplysa Kinna om att stanna frivilligt för att man blir övertalad och får skuldkänslor inte är samma sak som att bli tvingad.

Det slog mig just att det är fredag idag! Vad underbart det är. Jag tror jag ska unna mig en vandring genom staden efter jobbet och se om jag kan hitta mig nåt fint. Modet tycks för en gångs skulle fattat vad som är snyggt och butikerna är fulla av svarta underbara klänningar och jag vill ha dom allihopa! Men först några timmars arbete och lite Botoxinjektioner.

Ka-Fucking-Putt!

Eftersom jag knappt var trött efter Aerobics dansen beslöt jag mig för att stanna på Step styrkan med precis som jag ju planerat. Full av energi inledde jag passet, men ganska kvickt tog energin slut. Jag bestämde mig för att strunta idet och körde på utav bara den. När jag klev ut från salen kände jag hur yrseln slog till. Eftersom Malin bjöd på ett mastigt wienerbröd strax efter lunch glömde jag helt enkelt bort att äta mellis inför träningen och nu kändes det verkligen. Jag stapplade vimmelkantig, illamående och sjöblot av svett hemåt och insåg att det aldrig skulle gå. Så snabbt in på Lucullus och slet åt mig ett äpple som faktiskt gav mig energi nog att ta mig hem. Nu tror ni nog att detta var obehagligt, men träningsnarkoman som jag är finns det knappt nån bättre känsla än att vara helt slut i hela kroppen. Det enda jag har att klaga på är egentligen att mina skor redan börjar sett sina bästa dagar och jag är alldeles öm och skavig under fötterna. Det går nog över tills imon... hoppas jag i alla fall.

Jag har lyckats ducsha, tvätta håret och diska trots min brist på matintag och nu är det verkligen dax att stoppa i sig nåt. Därför tackar jag för mig för ikväll och säger på återseende i mon till er alla. PUSS!

Väntan

Å, herreminge, vilken seg dag. ute är det grått och trist och här är det nästan öde. Läkarna är i Uppsala på utbildning (ja, inte alla då, men de flesta) och troits att jag haft att göra ändå under dagen är det en lugn och långtråkig stämning över hela stället.

Just nu väntar jag faktiskt bara på att klockan ska gå. Klockan 17.00 är det Aerobics dans och direkt efter det Step styrka. Ska bli roligt... om det nånsin bli av.

NASA måste blitt tokiga. De ska skicka ut fok att leva på planeter i resten av sitt liv. Vem sjutton ställer upp på nåt sånt? Rent vansinne. Vad sjutton gör man på Mars resten av livet liksom. Och tänk om dessa fyra som ska dit blir osams och inte tål se varandra.

Hur som helst ska jag nog börja packa ihop mig nu och styra kosan ner mot mottagningen för en kopp köffe innan jag beger mig till Friskis. Hoj för nu!

Konjunktivit?

Höll på att trilla av pin när jag kollade mig i spegeln i morse i det skarpa ljuset av badrumslampan. What the .... ? Vad sjutton har hänt? Ögonlocket på vänster öga lyste knallrött och svullet, medan ögat var halva storleken av det högra. Förvirrat och nyvaket började jag fundera på vem som skulle kunnat ge mig stryk under natten? Sen insåg jag det orimliga i det hela. Eftersom gick det upp för mig att det rimligen är någon typ av inflammation... mest troligt härstammad från Emma som förra veckan gick med förkylning och knallröda vätskande ögon. Med en massa kallt vatten har jag fått ner svullnaden lite och med lite smink syns det knappt alls. Dock rinner ögat och det känns otroligt irriterat. Hoppas det inte blir värre för Emma hade det inte kul förra veckan.

Skönt att det redan är torsdag. Trots att veckan gått supersnabbt känns helgen otroligt välkommen. Gårdagens eftermiddag placerade en stress i mig som jag inte blivit av med än. Jag behövde uppgifter på ett gäng patienter från onkologiskt centrum och allt började med att jag ringde dom för att höra hur jag skulle bete mig eftersom jag fått ett mail med något mycket luddigt om krypterade CD-skivor. Det hela utmynnade i en timmas långt samtal där min kontaktperson där försökte lära mig få fram datan själv via inrapporteringsprogrammet. Det var inte alls svårt och det var inte det som stressade mig, utan det var hennes sätt att lära ut det och det eviga kodpratandet om variabler hit och dit... sånt jag inte förstår mig på. När samtalet var slut var jag högröd i ansiktet och hjärtat gick i 200 bpm. Uppgiven gick jag ner till Malcolm och beklagade mig, vilket resulterade i att han ändrade strategi på sitt projekt och jag suttit i telefonen i onödan. Det gjorde mig ju inte mindre stressad och som sagt stressen hänger i och vägrar ge sig. Idag ska jag försöka pyssla med nåt annat och glömma gårdagens projekt i alla fall tills nästa vecka.

Men nu är det återigen dax att ge sig ut i mörkret och stega mot sjukan.

Sohlman gillar inte Åkessons strumpor

Jimmy Åkesson är partiledare i ett parti invalt i svenska riksdagen av svenska folket. Alla partiledare blir varje år inbjudna till Nobelfesten, liksom i år... alla utom Åkesson. anledningen till detta är, enligt Michael Sohlman, vd för Nobelstiftelsen:

– Läser man Alfred Nobels testamente framgår det mycket tydligt att ingen hänsyn får tas till nationell tillhörighet. SD:s värderingar står i direkt strid med detta.

Alfred Nobel dog 1896 och den allra första Nobelfesten hölls 1901. Alltså är det helt orimligt att Alfred Nobel själv kan ha uttrycks sig om vilka som ska bli inbjudna på den nobla festen. Jag bestämde mig för att läsa hans testamente.

"... Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: en del den som inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning; en del den som har gjort den vigtigaste kemiska upptäck eller förbättring; en del den som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän; en del den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning; och en del åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser. Prisen för fysik och kemi utdelas af Svenska Vetenskapsakademien; för fysiologiska eller medicinska arbeten af Carolinska institutet i Stockholm; för litteratur af Akademien i Stockholm samt för fredsförfäktare af ett utskott af fem personer som väljas af Norska Stortinget. Det är min uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej.

Till Exekutorer af dessa mina testamentariska dispositioner förordnar jag Herr Ragnar Sohlman, bosatt vid Bofors, Vermland, och Herr Rudolf Liljequist, 31 Malmskillnadsgatan, Stockholm, och Bengtsfors i närheten av Uddevalla. Som ersättning för deras omsorg och besvär tillerkänner jag Herr Ragnar Sohlman, som antagligen kommer att egna mesta tid deråt, Ett Hundra Tusen Kronor, och Herr Rudolf Liljequist Femtio Tusen Kronor.

Min förmögenhet består för närvarande dels i fastigheter i Paris och San Remo; dels i värdepapper förvarade i Union Bank of Scotland Ld i Glasgow och London, i Crédit Lyonnais, Comptoir National d'Escompte och hos Alphen, Messin & Co i Paris; hos fondsmäklaren M. V. Peter fr Banque Transatlantique, äfvenledes i Paris; hos Direction der Disconto Gesellschaft samt Joseph Goldschmidt & Cie i Berlin; i Ryska Riksbanken samt hos Herr Emmanuel Nobel i Petersburg; i Skandinaviska Kreditaktiebolaget i Göteborg och Stockholm; i Enskilda Banken i Stockholm samt i min Kassakista 59 Avenue Malakoff, Paris; och dels i utestående fordringar, patenter, mig tillkommande patentafgifter eller såkallad royalty, med mera, hvaröfver utredningsmännen finna uppgift i mina papper och böcker.

Detta testamente är hittills det enda giltiga och upphäfver alla mina föregående testamentariska bestämmelser om sådane skulle förefinnas efter min död.

Slutligen anordnar jag såsom varande min uttryckliga önskan och vilja att efter min död pulsådrorna uppskäras och att sedan detta skett och tydliga dödstecken af Kompetenta läkare intygats liket förbrännas i såkallad crematorieugn.

Paris den 27 november 1895

Alfred Bernhard Nobel

Hela testamentet finns att läsa här.

Satt i sitt sammanhang förstår man att Nobel i texten syftar på personerna som ska få pris för sin gärningar och inte om några som helst gäster i samband med prisutdelningen. Hade Nobel vetat om att det skulle hållas en stor årlig fest i hans prisers ära, kanske han också skulle motsatt sig att Åkesson dök upp, men i testamentet står det inte.

Beslutet att inte bjuda Åkesson har såklart ingenting med Nobels önskan att göra, utan är ett rent politiskt ställningstagande av Sohlman och styrelsen. Jag har själv ingenting för Herr Åkesson och hans gelikar, men han ÄR invald i vår riksdag och bör liksom de andra behandlas på samma sätt oavsett sina värderingar. I mångt och mycket tycker jag detta beteende kan liknas vid det hos en grupp barn, där alla utom en får vara med och leka eftersom den har fel färg på strumporna.

(förresten... läs sista stycket i testamentet... Alfred skrämmer mig lite).

Knäckt

I telefon

Mannen i telefon: Jag skulle vilja prata med den där kvinnan jag träffade för ett tag sedan.
Jag: Jaha, kommer du ihåg vad hon hette?
Mannen i telefon: Neeej, hon var nåt konstigt, inte läkare och inte sjuksköterska...
Jag: Hmm... (inser att det är mig han pratar om).
Mannen i telefonen fortsätter innan jag hinner säga något: ... hon var sådär 35-40 år.
Jag: *knäpptyst*

Under en sekund knöt sig hela mitt innanmäte i en kraftig kramp, hjärtat stannade och andningen upphörde. Vad sa han? Jag lyckades samla mig snabbt när mannen pratade vidare om annat. Samtalet avslutades och jag var helt tom.

Jag har tack och lov varit förskonad från åldersnoja... visst slår mig tanken ibland att jag bli äldre och inte hör till vad man kallar ungdom, men jag känner mig inte så gammal och jag tänker att så länge man är ung i sinnet så... men jag vart totalt knäckt av hans gissning på min ålder. 35-40 år! Jag? Ser jag så gammal ut?

Jag vet att det inte finns någon anledning att hänga upp sig på detta, men jag kan bara inte släppa det. Det ligger där som spänningshuvudvärken man får om man druckit för lite kaffe. Gror och irriterar. Jag ser väl inte ut att vara 40? eller?

Grannen ser dig

Ett trådlöst nätverk och en internetkaka är vad som behövs för att andra ska kunna surfa in på ditt Facebook-konto och övervaka vad du gör. Toppen för exempelvis föräldrar som vill övervaka sina ungdomar. Mindre bra för de som fortfarande använder Facebook för att skriva hemligheter och som ännu inte lärt sig att internet inte på något sätt är säkert oavsett vad sajterna utlovar.

Så... skit också! tänker ungdomarna, perfekt! tänker föräldrarna, tack för reklamen! kvällspressen tänker de som gjort programmet.

Det är redan onsdag hörni. Det går snabbt! Jag vill inte alls klaga. Det är ju skönt när arbetsdagarna går fort. Dock tycker jag mornarna och kvällarna gått ovanligt fort denna vecka med. Jag har inte kommit i säng fören 22.00 (vilket är en timme senare än vanligt) och på morgonen får jag stressa som sjutton konstigt nog. Vad pysslar jag med egentligen. Jaja, i dag är det vilodag från träningen så forthoppningsvis hinner jag med den väl behövda städningen ikväll.