Det var för bra för att vara sant

Lyckan blev inte långvarig. Min nyfärgade stövel är död. Styckad av saxen ligger den nu i hallen, död och saknad.


Det var medan jag pratade med mamsen i telefon det hände. Jag passade på att prova lite kläder inför Malmöresan och kände mig klar och skulle ta av mig stöveln när det plötsligt tog tvärstopp medan jag drog ner dragkedjan. Och då menar jag verkligen tvärstopp.

Ca en halv decimeter ner från toppen åkte tyget in under dragkedjan och la sig under hela skiten över på andra sidan. Jag slet och lirkade och trixade men ingenting hjälpte. Att dra av stöveln utan att dra ner kedjan var omöjligt eftersom den är så tajt över vristen. Jag höll på läääänge innan jag gav upp, men tillslut var det bara att inse faktum. Jag skulle aldrig få av mig den om jag inte klippte upp den. Nära tårar tog jag saxen och klippte livet ur stöveln som hängt med mig så länge och nu fått nytt liv med lite svart färg.

Jag förstod väl att det var för bra för att va sant att jag skulle kunna få använda mina älskade stövlar igen. Till skillnad mot femtioöringen är dessa stövlar något jag verkligen kommer sakna. Tack för den här tiden och vila i frid.