Vader

Vaknade runt 4 inatt och var akut kissnödig. Jag hävde benen över sängkanten och satte ner i fötterna i golvet för att gå upp på toa. Så snart jag reste mig vek sig benen under mig. Mina vader! En träningsvärk jag inte känt på evigheter. Det var helt omöjligt att sätta hälen i golvet så jag fick trippa ut på tå till toaletten.

Det är lustigt de där. Trots att jag inte tränat på just Friskis har jag ju tränat lika mycket hela sen den dagen mitt träningskort gick ut, men tydligen har inte vaderna fått sin beskärda del. Upp och ner på brädan var tricket. Resten av kroppen känner jag ingenting extra i, men jag tror aldrig det varit så illa i vaderna tidigare.

Jag vill ut och springa. Dock är det inte helt ljust ännu och jag känner mig lite skraj. Det har varit så mycket skriverier om de där jäkla våldtäktsmännen på sistone och polisen bara väntar ju på att de ska slå till. Polisen har satt in extraresurser och de har cyklat på väster varenda helg över hela sommaren, men hittills har de ju inte fått fast någon. Nu har ju iofs inget hänt sedan försommaren, men jag tycker nog att det är lite konstigt ändå att de inte kan få fast åtminstone en av dom.


Jag hatar att känna att man inte kan gå ut som man vill. De här dårarna har ju inte slagit till enbart nattetid så man går ju inte säker nån tid på dygnet. Inte på jobbet heller för den delen. För inte allt för länge sedan var det ju en tjej som blev överfallen mitt på ljusa dagen utanför sjukhuset. Den gången hann mannen komma så långt att han fick ner hennes byxor, trots att det var ljust och folk runt omkring. Ännu mer nyligen var den en kvinna som blev överfallen vis 22.00 på kvällen när hon var på väg hem från sitt kvällspass. Även hon lyckades komma undan, men det har gått bra långt när man till och med kan bli överfallen på ställen där det rör sig massor av folk. Läskigt.

Jag tar lite kaffe till och ser om det blir lite ljusare tror jag.