Finnjävlar

Nä, nu pratar jag inte om folkslaget finnar, utan den där jobbiga typen man får under huden. Jag har ahft mer eller mindre finnar hela mitt vuxna liv... dvs sen jag var typ 10 år och kom i puberteten. Ett tag under tonåren hade jag massor, men inte så pass att det vart vad man kallar acneface. Jobbiga har de vart i alla fall. Räddningen blev Oxypads som jag importerade från min syster i USA.

Med åren har det såklart blivit bättre, men varje månad när det närmare sig mens dyker det upp en sån där jäkla jobbig ond sak nånstans på kroppen, vanligen då i nyllet såklart, så man ser ut som en pubertal tonåring. Men när jag blir förkyld... då jäklar. Då poppar de upp i mängder... JÄMT! Denna förkylningsomgång har jag haft en stor jäkel i pannan en på högra kinden, två på vänstra och en på hakan. Det är alltså såna inombordare som inte går att klämma och inte syns så himla mycket, men känns och gör ONT!

Tack och lov är de nästan borta nu, men i morse höll jag på att smälla av när jag såg mig själv i spegeln. Det började igår efter lunch att jag kände att det ömmade lite precis vid läppen på vänstra sidan... det blev bara värre och värre och när jag tittade var jag röd där. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, fören jag vaknade tidigt i morse av att det gjorde ont. Jag lyckades somna om, men när jag sedan klev upp kändes överläppen väldigt konstig. Jag gick in i badrummet och kollade i spegeln och jag såg ut som ett missfoster. Överläppen, upp till näsan och en bra bit av kinden på väntersidan hade blossat upp till en stor svullnad och jag såg precis ut som om jag fått en käftsmäll. Själva läppen såg ut som den nyligen fått en massiv Restylaninjektion och jag kunde knappt gapa. ALDRIG att jag går ut så här tänkte jag i full panik.

Litervis med kallt vatten och m-sprit senare hade jag lyckats få ner svullnaden något, men jag fick skamset gå till jobbet med svullet nylle. Hela förmiddagen fick jag gå och försöka dölja halva sidan av mitt ansikte och det var faktiskt ingen som sa något. Det var nog mer av artighet än att de inte såg nåt för mina närmsta kollegor sa ju att det syntes väl.

tack och lov la det sig under dagen och nu ser jag normal ut igen. Om detta är orsakat av en finne vet jag inte, men jag kan skåda en liten liten prick nästan i mungipan och oavsett vad det är måste det vara the root of all evil.

Så jag undrar... kommer man nånsin slippa tonårsfinnarna? Jag är ju ändå snart den magiska åldern 31 fyllda.