De som skriker värst är de som satte oss i den här sitsen från början

Fy, vad tröttsamt det är. Jag som trodde att valet skulle vara så gott som över efter förra söndagen, men det har ju nästan skrivits ännu mer denna veckan. Valstrul, vågmästare, omval, nyval osv.

Jag har, utan att veta om jag tänker rätt, kommit fram till att Maria Wetterstrand är den största boven i eftervalsdramat. Om de ställde upp att samarbeta med regeringen skulle väl SD i inte ha mycket att säga till om va... för då skulle de få majoritet? Är det inte så det funkar? Alliansen sträckte ut en hand till Maria och hennes klimatparti och bad dom komma över för att bekämpa SD, men hon sa nej. Jag tycker hon borde kliva av sin trojanska häst och ta sitt ansvar istället för att gnälla. Fast å andra sidan... jag undrar om hon inte är smygsverigedemokrat... kolla hennes ögon... hon har prick samma intensiva galna blick som de arga nynazisterna med rakade skalle och bomberjacka.

Henrik Skyfferts "Jag är SD:s drömman" är den enda artikeln jag orkat läsa och den var faktiskt riktigt rolig... och skrämmande. För som han säger... vem sjutton vill ha ett Sverige fullt av honom?! förutom SD då kanske. Tänk så jäkla tråkigt det vore.

Även om det skulle kännas fint att skylla allt på Maria Wetterstrand, kan man ju inte lägga skulden på henne att SD kom in i riksdagen. Det skyller jag på media. Varför fick inte SD vara med i debatterna egentligen? och alla de andra små partierna med för den delen. Då hade folk haft möjlighet att få svar på vad de egentligen står för och kanske hade skrällen inte blivit lika stor. Vafan, till och med invandrarna själva har ju röstat på dom. Och det är klart... missnöjet med invandrarpolitiken som den är idag är ju stort. Den är usel helt enkelt och hur bättre visa det än att rösta på det enda partiet som presenterar någon form av lösning, oavsett bra eller dålig. Det har inte fören efteråt, eller i alla fall när förtidsröstningen väl börjat kommit fram om SD-politikernas bakgrunder. Hade det tryckts hårdare på detta tidigare... och hade man ställt på SD om deras politik hårdare... ja, vem vet vad som kunnat hända.

Det största sakfrågan så här efter valet, förutom SD och rasism, är ju såklart sjukförsäkringen. Alliansen lovar nu titta över den och eventuellt göra om och göra rätt. Det som förefaller otroligt för mig är att alla tycks tro att missarna i sjukförsäkringen som lett till felaktiga utförsäkringar är någon slags avsiktlig från regeringens sida. Att de skiter fullständigt i att människor kommer i kläm. Tycka vad man vill om alliansen, men så är det såklart inte. Varken Mona eller Reinfeldt eller de andra tjommarna vill ju nån illa med sin sjukförsäkringspolitik. Det handlar ju om att hjälpa de som behöver och stjälpa de som fuskar. Det går inte att ta bort skulden från de som gjort att det blivit såhär. Sverige har varit för generösa i mycket för länge och detta är konsekvensen. Det är ett jäkla tjatande om välfärd hela tiden, men hur ska vi kunna få en bra välfärd när vi missbrukat (läs Sossarna och de fortsätter visst på samma bana) den vi haft under så lång tid. Klart pengarna tar slut och man måste spara och fördela sina pengar rätt. Vi har inte råd att låta folk gå sjukskrivna hur länge som helst bara för att de acklimatiserat sig till ett liv med sjukförsäkringspengar. Jag hoppas såklart det löser sig för Annica Holmquist och de som henne, det är aldrig kul att vara den som kommer i kläm, men att få det att låta som att detta var/är nåt avsiktligt av vår borgliga regering är rent av löjligt.

"Vi lever dock fortfarande med arvet från Palme. De grandiosa misstagen under 1970- och 1980-talet fick svensk ekonomi att halka efter omvärlden. Utmaningen för dagens ekonomiska politik är att återvinna vad som förlorades under Olof Palmes tid som statsminister."

Lars Jonung nationalekonom, verksam vid Generaldirektoratet för Ekonomi och Finans (Ecfin) inom Europeiska kommissionen