Man svimmar innan man kollapsar

Idag kom jag på vad det jobbiga med våren är... det är ljuset. Det skarpa, vita, låga ljuset. Det är väl kanske 8-9 år sedan jag gjorde min LASIK-operation av ögonen, men jag är fortfarande lite ljuskänslig. Dock är det de absolut enda aningen negativa och jag ser som en hök, så det är lätt värt det.

Det var sådär lagom mycket folk på passet. Folk är ute i solen och det kan de gott vara. Mer rum och vikter för mig. Det är dock förenat med livsfara att vistas utomhurs nu. Istappar och snö i stora lass dunsar ner runt omkring en som om det vore bomber i en krigsfilm.

Efter passet skyndade jag till Ekershallen för att inhandla en massa mat till veckan. Eftersom folk överallt tjötar om Halloumiost, kände jag att jag var tvungen att testa. Jag har själv aldrig hört talas om denna ost förens nu, men folk tycks ha ätit den i evigheter. Jag är väl lite trög antar jag. Jag älskar ju ost i övrigt så jag förutspår att dett akommer bli en favvo.

Jag är förvånad att jag kom upp för trappen till lägenheten. Skivstång/konditionpasset är verkligen ett monster. Idag med Florence för första gången. Vilket energiknippe! Det var ännu jobbigare än det jag var på förra veckan och dessutom var passet mer upplagt i min smak, med flera set på varje övning.

Även konditionsbiten var värre. Jag trodde jag skulle säcka ihop det sista (och flera med mig), men hon lyckades peppa upp oss så vi klarade det.

" Kom igen nu! Ni klarar mer! Man svimmar innan man kollapsar!"

Jo, tack, hade vi kört en sekund till hade jag nog fan svimmat. Vad konstigt det är att det kan vara så himla skönt att ta ut sig så totalt. Vansinne!

Nu, efter en skål jordgubbar med keso är det dax för det veckoliga Stacias Sunday Spa