Blåfrusen och trasig

Jag fryser så det gör ont. Kan snart inte röra lederna längre. Har spenderat större delen av tiden sen jag kom hem med händerna under rinnande varmt vatten. Det hjälper för stunden. Så fort jag lämnar vattenstrilen är jag lika kall igen. Det känns som jag går barfota på is när jag kliver på golvet. Allt jag tar i är isande kallt. Det känns jobbigt att andas och det knakar i lederna när jag rör mig. Hjärnan lägger av.

Sitter som fastklistrad under filten i soffan nu och undrar hur jag ska kunna ta mig ur kläderna utan att dö innan jag kommer i badvattnet. Det känns som en omöjlig uppgift... men jag måste.

Melins måste verkligen hata mig. Alla de år jag bott här och de lyssnat till min vädjan att få tätare fönster och ny balkongdörr. De tycks ignorera mig. Min hyra har ju bara ökat och ökat som alla andras. Att stå vid fönstret är som att stå ute. Borde jag inte få avdrag på hyran för det? Borde det inte stå i kontraktet när man flyttar in att iskalla vintrar ingår i hyran?

Ni vet mina försök att förstå de psykiskt sjuka? Jag känner att jag förstår dem lite just nu. Jag är på väg över till andra sidan. In i vansinnighetens värld. Mitt psyke börjar slitas åt samma håll som kroppen... det krackelerar.