Att inte Eric Saade sjöng sista raderna är väl knappast samma sak som att sjunga playback (som han nu anklagas för av Dogge, som väl är lisses i ögat för att hans karamell-låt inte gick vidare)... han sjöng ju helt enkelt inte alls.
Jaha, jag hade rätt denna gången med. Men jag är fortfarande övertygad om att Andreas bara gick vidare för att det är han. Kanske lyckades han också locka lite fler röster, men sin snyfthistoria om spetsfot och rädsla för att för det arvet vidare till sonen.
Från Melodifestiveln och Eric Saade måste jag få lov att dra en parallell till prins Carl-Philip (samma stockholmsöverklassutseende). Det handlar om Johan T Lindwall, som varit i blåsväder mången gång för sitt krassa sätt att föra journalistik och trycka ner kändisar med lögner och rykten. Han har suttit i tv-soffor och svurit dyrt och heligt att hans forna sätt att skriva är historia och att han nu är seriös kunglig repporter. Det bevisar han inte i dagens artikel om prinsen och hans Sofia. En ren skvallerartikel om hur prinsens förre flickvän Emma Pernald nyss fått reda på att Carl-Philip träffade Sofia redan för två år sedan... lite senare fortsätter det "... helt oskyldigt på ett café i Båstad". Johan skriver högt och lågt om "kvittrande spioner", "min lilla skara i överklassen kring Stureplan", "mina spioner twittrar och kvittrar". Jag tror Johan alltid kommer vara av samma skrot och korn. Det är mer pengar i skvaller än i tråkiga reportage om vad kungen äter till middag.
No comments:
Post a Comment