Två koppar kaffe och maximalt tre deciliter mjölk per person och dag är ransonen som nu införs inom äldreomsorgen i Timrå. Fruktansvärt... det måste finnas något annat att dra in på som inte sänker de gamlas livkvalitet lika mycket, för kaffe är livskvalitet... ingen tvekan om saken.
Kaffets funktion hos äldre ska absolut inte förringas. Kaffe är mer än en dryck. Kaffe är huvudingrediensen i många äldres sociala liv. Kaffestunden är något de alla känner igen och njuter av. Kaffet kan medföra en stund av klarhet för den demente, en stunds glädje för den deprimerade, en stunds umgänge för den ensamme. Man vet att kaffet har en uppiggande effekt och att det sätter fart på lyckohormonerna i kroppen. Många äldre behöver också kaffet rent medicinskt. En kopp kaffe på kvällen kan vara avgörande om den gamle orkar somna eller inte. Jag har jobbat inom äldreomsorgen och sett den funktion kaffet har och det behov som finns. Tar man bort kaffet tar man bort en del av värdet med livet för många.
Precis innan jag läste denna artikel funderade jag på saken att bli gammal. Jag tänker inte mycket på det. Pension, ålderdomshem, ålderssjukdomar... allt sånt känns onödigt att fundera över. Varför då, undrar ni säkert och det gjorde jag med en stund, men sen kom jag på det. Svaret är helt enkelt att jag förlorat förtroendet för att man kommer bli så gammal. För mig har den naturliga döden kommit att bli den i cancer och den sker alldeles för ofta innan man ens hunnit upp i pensionsåldern. Jag har inte lagt nån större tanke vid detta förut, men det slog mig nu att jag undermedvetet har den inställningen till framtiden. Det är såklart inte så jag vill att det ska bli, så denna tanke ska jag försöka arbeta bort. Men å andra sidan... får jag inge kaffe så...
No comments:
Post a Comment