Denna gång är annorlunda... på ett positivt sätt.
Idag på jobbet kände jag hur det pirrade lite i fötterna så där som det gör när jag håller på att samla på mig vätska. Fasen, tänkte jag, nu börjar det. Jag har nämligen väldigt dålig koll på när jag ska ha mens eftersom den är ganska oregelbunden (tränar jag extra mycket kan den till exempel skjutas upp med flera veckor) så jag trodde detta var starten på en vecka i pina. Knölen i bröstet känna lite smått, men är inte speciellt öm.
Efter jobbet var jag trött och hade lite ont i huvudet. Hur sjutton ska jag orka träna? Jag la upp mina ömmande fötter en sväng, men sen bestämde jag mig för att göra matlåda. Under tiden jag kokade ris fick jag en otrolig lust att träna och satte igång. JÄLLAR vilket pass! Det gick hur bra som helst. Jag körde pass A med pulshöjare emellan och jag orkade betydligt tyngre än tidigare. Efter passet körde jag ytterligare 15 minuter intervaller och inte ens då var jag trött.
När jag satte mig ner efter passet började jag plötsligt må fruktansvärt illa och det krampade lite smått i magen. Jag hade fått mens! Helt otroligt... så lindrigt. Och hur sjutton jag orkade träna och så hårt fattar jag inte. Jag brukar ju vara helt energilös!
Och nu sitter jag här och undrar varför jag inte ligger i fosterställning och har ont. Jag stoppade självklart i mig ett par Ibuprofen direkt, men de brukar ju inte hjälpa ett dugg fören jag tagit typ tre doser. Tänk om det kunde vara så här jämt. Jag skulle bli överlycklig. Jag har lidit sedan jag var 10 jävla år ju!
Medan vi är inne på ämnet har jag hittat en alldeles suverän iPhone-app för just detta. Menskoll. Den håller ordning på det åt en. Det enda man behöver göra är att trycka en gång när mensen börjar och en gång när den är över så håller appen koll på resten åt en. Gud, va jag älskar min iPhone!
Ja, det är bara hoppas att jag får fortsätta må så här bra nu och att jag inte får ett rejält bakslag i natt eller nåt istället.
No comments:
Post a Comment