I love Kilsbergen

Som tur var hade Emma inte hunnit iväg på nåt annat utan tog sig hit på kanske 20 minuter och sen bar det av ut i skogen. Vi hade ingen direkt plan så vi hamnade med utgångspunk Ånnaboda och valde Bäverstigen... samma som jag gick i mina Volvoskor i somras.

Var lite konstigt att gå exakt samma slinga, men att den såg helt annorlunda ut. Andra färger, annan växtlighet... ja, det såg ut som ett helt annat ställe helt enkelt. Lika fint fast på ett annat sätt. Vi valde fem-kilometaren eftersom Emma skulle hinna upp på stan efteråt också innan hon ska hämta barnen igen och dessutom behövde vi ju lite tid att plocka all den svamp vi skulle hitta.

Först hittade vi lite trattkantareller runt en stubbe. Till skillnad mot hur det brukar vara med trattisar fanns det bara de kanske 20 stycken som satt på den stubben och sen var det finito. Vi plockade kanske 10 var. Sen var det stiltje. Sen där mitt på stigen uppenbarade de sig. Kantarellbäbisar! Nu måste det ju finnas i krokarna tänkte vi, men icke! Emma plockade lite bäbisar och det var det sista vi såg av nåt som ens liknade kantareller.

Tänk att det ska vara så omöjligt! Mormor säger att det inte finns några på hennes annars säkra kantarellställen heller, men Irene på jobbet hade hittat 5 liter på ett och samma ställe häromdagen. Orättvist. Tur att jag har några påsar kvar i frysen, för jag vill ha kantarellmackor till kvällen!

Jag donerade min 10 trattisar till Emma, så jag blev helt utan... men vad hade jag kunnat gjort av det liksom? Vi var ute kanske en dryg timma. Hade kunnat traska lite längre... egentligen är svampen inte så himla viktig för mig. Jag älskar mina berg och jag älskar att vandra. Där är en av anledningarna till att jag måste ha min Cheva Sparks... jag tar mig ju inte ut annars. Jag vill va i bergaskogen jämt! Jag älskar Kilsbergen... de vackraste på jorden :)