Inte bra

Jag visste väl att jag inte kunde ha flyt hur länge som helst. Ett stenhårt träningspass igår och en natts urusel sömn var det som fick mig på fall verkar det som. På förmiddagen trodde jag bara det var tröttheten efter att inte ha sovit, men allt eftersom dagen gick kände jag mer och mer att nåt inte stod rätt till. Jag vägrar erkänna mig sjuk än så länge, men jag törstar ihjäl, är harklig och öm i halsen, näsan rinner lite försiktigt och jag känner mig allmänt hängig.

Jag har sedan jag kom hem pimplat i mig en Echinea brus och håller nu tummarna att några såna drinkar ska få mig i form igen. Jag behöver även vitaminer och mineraler! Mitt dagliga drogintag har minskats till enbart Oxytarm och Omega-3 sedan D-vitaminerna och Enaxinet tog slut under sommaren. Jag tyckte inte jag behövde det då, men nu känns det som att jag behöver påfyllning. Jag gick därför förbi Lifebutiken igen idag efter jobbet för att se om de fått in Enaxin sedan jag var där sist och det var slut.

Vissa människor är bara inte skapta för att jobba i butik, eller ha kontakt med folk alls för den delen. Praktexemplet på detta finns på Pressbyrån på Järntorget. Där har i alla tider en kvinna jobbat som är nåt så dryg och otrevlig att man verkligen undrar hur de tänkte när de anställde henne. Nu konstaterar jag att Lifebutiken har en likadan. Jag har alltid tyckt hon varit lite sådär kall, men idag tog hon priset. Det var bara jag i butiken och medan jag gick och kollade i hyllorna pratade hon högt och ljudligt i telefon i ett helt privat ärende. Jag tittade på henne för att visa att jag ville ha hjälp men hon bara ignorerade mig. Tillslut gick jag och ställde mig mitt framför henne, men inte fan hjälpte det heller. När jag tillslut sa: ursäkta får jag fråga en sak, svarade hon inte utan deklarerade surt till sin väninnan i telefonen att hon hade en kund. Trots detta fortsatte hon prata ett tag till. När jag frågade om Enaxinet meddelade hon surt att den var slut och de inte tänkte ta hem mer. Nähä, sa jag, men ni har det kvar på hemsidan? (detta hade jag ju sett i morse). Då började hon med en lång utläggning om att ingen köpte det och det bara stod och blev gammalt i hyllan ungefär som att det vore mitt fel. Med mungiporna nere i knävecken frågade hon tillslut om jag ville göra en kundbeställning, men då sa jag hejdå och sa att jag skulle beställa det online i sånt fall. Jag kommer absolut inte gå tillbaka till den här tjurkärringen nåt mer utan kommer välja den butiken på Drottninggatan istället där en ung supertrevlig tjej jobbar. Och till grinolle på Storgatan rekommenderar jag starkt att hon tänker över sitt yrkesval.