En vanlig ovanlig måndag

Jag vet inte riktigt varför, men de senaste månaderna har jag haft skitsvårt att komma ihåg att det är dax att betala räkningar. Jag kommer på det när jag inte kan göra det och glömmer bort det igen så fort jag kommer hem. Lite läbbigt för man vill ju inte missa det helt. Dock är det ju ingen katastrof att vara några dagar sen, men ändå. Nu är det i alla fall dax igen. Alltid lika kul... eller kanske inte va?

Jag har frusit mig igenom dagen. Det är absolut dax att börja med strumpor i arbetsskorna. Iskallt inne och iskallt ute... och det är bara början på helvetet. Jag borde verkligen inte bo i Sverige där jag får spendera 80% av året i pina. Det är faktiskt riktigt jobbigt att vara en fryslort.

Jaha, då har Jari, min nya chef, gjort sin första dag. Man har ju inte sett så himla mycket av honom eftersom han mest gått runt med Eva (den gamla tillfälliga chefen) och sett sitt nya skötebarn, men det jag har sett av honom har sett bra ut. Han är verkligen supertrevlig och han rör sig som om han redan känner sig hemma. Han har ju varit och hälsat på oss en hel del sedan han fick tjänsten och det är nog en klar fördel. Jag tror att detta kommer bli superbra faktiskt.